Stäng
januari 9, 2018
Sara Martinsson, skribent

Zoeys glädje visar att allt inte var bättre förr

Zoey Lunas avsnitt av ”15: A Quinceañera Story” ger inblick i en ung transtjejs vardag, och hopp om en bättre framtid för en hel grupp.

Den fyra delar långa dokumentärserien på HBO har redan hyllats i USA för hur den lyckas visa upp en traditionsbunden ritual på ett modernt, normkritiskt sätt. Särskilt LA-tjejen Zoey Luna har fått uppmärksamhet.

Zoey ska alltså snart fylla 15, och planerar sin quinceañera. Det påkostade födelsedagskalaset är en sydamerikansk sed där man i färgsprakande överdåd firar en flickas övergång till ung kvinna. Zoey har dock redan gått igenom en omfattande förvandling. Sedan hon var elva har hon, som betraktades som pojke när hon föddes, levt som tjej.

I hennes avsnitt berättar mamma Ofelia om sin upplevelse av att uppfostra en son som redan som riktigt liten kände att något inte stämde. I en hjärtskärande sekvens talar hon om hur bara fem år gamla Zoey frågade om det inte kunde ha varit så att Gud gjort något fel när hon var tvungen att bli pojke. Att hon hade fått fel kropp.
– När ett barn säger så… Man börjar tänka efter, säger Ofelia, som i programmet visar på en enorm öppenhet och kärleksfullhet inför sin dotter.

Detta trots, som hon själv talat om i en intervju, att hon själv är äldre och är uppvuxen med traditionella, mexikanska värderingar.
– Vad vill jag? Vill jag ha ett barn eller vill jag förlora ett barn? Självmordsfrekvensen bland transungdomar är enormt hög. Folk förstår inte det, förklarade hon i samma artikel.

Så Ofelia har stöttat Zoey hela vägen, precis som en grupp äldre transkvinnor som blivit nära vänner till familjen. Dessa får nu den viktiga uppgiften av att vara ”madrinas”, gudmödrar, i quinceañera-firandet. För kvinnorna som aldrig fick chansen att fira den här viktiga dagen står Zoey för ett hopp om förändring.

Maria som följer med och köper den lila volangbakelse till klänning som festens huvudperson ska göra entré i uttrycker det själv som att hennes drömmar blir verkliga, genom den här snart femtonåriga flickan.

Själva quinceañeran har Grease-tema. Zoey och hennes kompisar har gjort en dans till ”You’re the one that I want”. Hon är piffad till tänderna, går i högklackat, allt är rosa och glitter och väldigt tjej-tjejigt. Om man inte hade känt till hennes bakgrund hade man enkelt kunnat avfärda Zoeys kalas som stereotypt. I stället blir hennes firande av allt som är den normtypiska tonårstjejens uttryck en manifestation av det fina i alla individers olikheter.

För precis som unga flickor ofta presenteras på ett särskilt sätt är även amerikanska latinotjejer en grupp som i omvärldens ögon har väldigt tydliga markörer.

HBO:s dokumentärserie komplicerar den bilden. De fyra tjejerna tittaren får möta har helt skilda personligheter. Det enda de egentligen har gemensamt är kalaset. Ett faktum som också synliggör möjligheten för tradition och kultur att växa och förändras i takt med tiden.

Att behålla sedvänjor som funnits i generationer behöver inte vara samma sak som att konservera människor i en och samma form. ”15: A Quinceañera Story” skulle kunna tjäna som ögonöppnare för alla som oroar sig för att nya influenser, nya tider med nya värderingar förstör allt positivt från det gamla.

Zoey Lunas glädje över att efter en barndom av kamp få stå i centrum på sitt alldeles egna kalas för att fira hennes kvinnlighet är ett tydligt bevis på att allt verkligen inte var bättre förr.

Sök på Politism.se