Stäng
november 29, 2017
Fanna Ndow Norrby, medarbetare
Jennifer attackeras på gatan och överöses med rasistiska påhopp. Ur onsdagens Uppdrag Granskning. Foto: SVT

Tunga vittnesmål i Uppdrag Granskning om afrofobin i Sverige

Kvällens Uppdrag Granskning handlar om afrofobi. Alltså den rasism som drabbar svarta människor men även slår mot personer som kan rasifieras som eller uppfattas som svarta av förövaren.

Ja, begreppet afrofobi och hur det tolkas inom hatbrottsstatistiken är inte helt tydligt och att det inte heller är särskilt välkänt hos vanligt folk bekräftas av de enkäter som Uppdrag Gransknings Lena ten Hoopen (tidigare Sundström) gör med människor på stan. Folk vet vad antisemitism och islamofobi är. Men inte afrofobi – trots att det är just afrofobi som ligger bakom den största delen anmälda hatbrott i Sverige.

Tyvärr ger inte programmet en djupgående bakgrund till begreppet utan tittaren får en mer svepande förklaring om att det är rasism som drabbar människor med mörk hudfärg avsnittet kommer handla om. Det är synd, för det är ju i bakgrunden till begreppet som de rasistiska attityderna och strukturerna kopplat till just svarthet hade kunnat förklarats. Något som hade varit bra i ett program om afrofobi som sänds i public service.

Men, avsnittet är inte för den skull en besvikelse. Tunga vittnesmål från både barn, ungdomar och vuxna varvas med utdrag från polisanmälningar. Dessutom pinpointas svårigheterna med att motverka afrofobi här i Sverige, i och med att vi inte för statistik baserat på varken etnicitet, ”ras” eller mångfald, när Lena ten Hoopen åker till England och intervjuar Victor Olisa, polisöverintendent vid Metropolitan Police Scotland Yard.

Han kan med konkreta siffror exemplifiera att svarta män i England stoppas fem gånger oftare än icke-svarta. Tyvärr saknas alltså denna statistik i Sverige, som hade kunnat visa på vidden av afrofobiska tendenser inom till exempel polisväsendet här hemma. I stället försöker Uppdrag Granskning göra en egen undersökning gällande om “svarta och vita behandlas olika i vardagen i Sverige”. Och här kastas tyvärr många värdefulla minuter bort åt spekulationer och ovetenskapliga experiment.

Afrofobi handlar inte om huruvida en person på en stressad tunnelbanestation kollar om en person med “mörk hy” mår när denne ligger utslagen på en tunnelbanebänk. Det känns som en onödig poäng att göra. Jag tror att få svarta människor i Sverige har tillit till gemene mans civilkurage när det handlar om rasism. Vi har stått ensamma med tysta medmänniskor omkring oss för många gånger.

Men, kanske är det ändå i dessa försök att visa upp ojämlikhet mellan svarta och vita som det faktiskt blir tydligt. Ingen kollar hur reportern Malik mår medan flera kollar om den vita mannen andas.

Så, på ett sätt har vi väl hela poängen just där. Ja, afrofobi är ett problem i Sverige och vi har riktiga svårigheter att visa upp detta, till och med i public service, då vi inte har statistiken att peka på utan måste göra egna experiment. Att avsnittet dessutom okommenterat är fullpackat med n-ord gör det inte bättre.

Med det sagt ger kvällens avsnitt ändå en överblick kring afrofobi i Sverige, trots att jag hade förväntat mig ett djupare gräv från just Uppdrag Granskning.

Uppdrag Granskning om afrofobi visas onsdag klockan 20:00 på SVT1.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler