Stäng
augusti 30, 2017
Sara Martinsson, skribent
Årets deltagare i "Tro, hopp och kärlek". Foto: SVT

Tro, hopp och kärlek: Svenska kyrkans komplicerade relation till sex

Kyrkan har alltid haft en komplicerad relation till sex. Men har inte alla det?

Förutom mysteriet med Mark Levengoods sätt att uttala ”flirt” (som det stavas?!) står SVT:s Tro, hopp och kärlek för förhållandevis lite nyskapande. Den är en dejtingseriernas svar på husmanskost. Några singlar, några kärleksbrev skrivna på papper, några utvalda favoriter, kanske en gnista som uppstår. Här finns inga experter, inga avancerade algoritmer. Deltagarna blir inte ens inlåsta under inspelningen. Kanske är respekten som trots allt ännu kommer med prästkragen så pass stor att till och med reality-producenter har vett att hantera de medverkande varsamt.

I premiäravsnittet får vi möta de fyra hoppfulla männen och kvinnorna av Gud:

Kyrkvaktmästaren Filip, 26 från Malmö. Hårt vinklad som säsongens hunk, illustrerat bland annat med uppvisande av ett beundrarbrev inklusive bikinibild.
Biträdande kyrkoherden Jennie, 36 från Stockholm. Den intellektuella storstadsprästen som kommer att ta det sociala ansvaret i relationen.
Prästkandidaten Lina, 37 från Gislaved. Landsortstjejen som likt Helena Bergström i Änglagård kommit tillbaka till barndomens Småland full av influenser från vida världen.
Prästen Björn, 46 från Stockholm. Nörden som samlar på My little pony-hästar, gillar flygvapenmemorabilia och är kass på att flirta med i.

Castingen har alltså gjort ett starkt jobb med att hitta fyra väldigt tydliga profiler. Viktigt i sammanhanget är förstås att de alla är representanter för en modern, öppen kyrka. Ingen talar denna säsong om att det viktigaste hos en partner är att hen ska älska Jesus.

I stället förmedlar en typisk kommentar något i stil med att ”visst, tro är viktigt, men det räcker med att personen jag dejtar har ett intresse för djupare perspektiv, har en nyfikenhet”, et cetera. En svensk präst är en förstående, pragmatisk präst, tycks sensmoralen vara. Samtidigt så vet vi att just vad det kommer till kärlek och dejting så har Svenska kyrkan en inte helt oproblematisk historik.

Så sent som i våras blev en präst i Sörmland avkragad under uppmärksammade former. Han hade via nätet, bland annat, försökt hitta någon att ligga med:

I sin profil på dejtingsidan, som enligt Svenska kyrkans internetpolicy klassas som pornografisk, sökte prästen älskarinna, vän, sexkompis, förhållande, partner, dejt eller nakenbadare. Det framgår också av profilen att han är präst och bilden och den information som fanns kunde kopplas till hans namn. Rapporterade Dagen.se i samband med att Strängnäs stift tog beslutet att ta ifrån honom hans titel.

I domen fastslog stiftet att som mannen i fråga söka sexuella kontakter med fler än en person inte är förenligt med hur en präst bör leva. Tro, hopp och kärlek har en mjukare approach. Här ska deltagarna helst, likt det framgångsrika paret David och Anna-Karin, gifta sig och skaffa barn. Men förutom ett eventuellt intresse för gruppknull: vad är egentligen skillnaden mellan en annons på nätet, och att ragga i tv-rutan?

Helena Myrstener ställde frågan i en debattartikel i Expressen. ”Präster måste också få ha ett fritt sexliv”, menade hon, och argumenterade för att kyrkan fortfarande dras med en djup skam angående själva liggandet. ”Det verkar anses ”finare” att söka kärlek än sex.”, konstaterade hon. Och så är det ju. I reality-tv också, faktiskt.

Tro, hopp och kärlek är inte bara dejtingprogrammens husman. Prästernas partnerjakt ligger högst upp på den kulturella kapitalstoppen. Tillsammans med Gift vid första ögonkastet där deltagarna först och främst söker någon att dela livet med. Ju mer normativ, vit, heterosexuell och välbetald drömmen som saluförs i programmet är, desto mindre skam tycks vara kopplad till tittandet. Sen kan man gräva sig neråt. Bonde söker fru. Fortfarande helt okej att diskutera på jobbet. Paradise Hotel. Funkar, men bara om man har en intersektionell analys. Ex on the beach. Rakt ut skräp för kom igen, vem vill kolla på folk som knullar i tv? (Jag vet en.)

Främmandeskapet många av oss i den sekulära majoriteten känner inför kyrkan och människorna i den är del av lockelsen i Tro, hopp och kärlek. SVT skulle självklart protestera mot ett sådant påstående, men att säga annat är oärligt. Snett utifrån får vi genom programmet betrakta och fnissa åt hur annorlunda, pryda kristna kan vara. När en präst porrchattar sig bort från ämbetet blir skandalen kvällstidningsstoff. Vi gottar oss gärna åt idén vi har om troende som sexuellt hämmade. När precis samma mekanismer finns hos oss själva. Kanske ännu värre, eftersom vi oftast inte ens vågar erkänna dem.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler