Stäng
maj 10, 2018
Fanna Ndow Norrby, medarbetare

This is America

Klipp med en barbröstad Chilidsh Gambino med de sjukaste minspelen började synas i mitt flöde på söndagen. Klickade mig in på hans sida, där låg endast en post och en länk. Kollade posten. Det var absolut något major. Men, jag kände att jag skulle behöva stålsätta mig för att ens orka se vad han länkade till. Och det hade jag liksom inte tid för. För det var söndag och jag skulle ut i solen och umgås med mina vänner. Ain’t Nobody Had Time. ”This is America” could wait.

Senare på kvällen, efter en härlig dag med samba och baile funk (dansföreställningen “Jag är en Carneval” på Teater Tribunalen) vänner och god mat, kollade jag. Och sa till min vän som ville diskutera videon “Aah shit han är sjuk – måste kolla mer ordentligt sen för pallar inte riktigt med detta just nu”. It could wait.

I måndags började memes och analyser levereras – jag kollade igen. Hörde jag Young Thug?  Refererar han till LIL PUMPS Gucci Gang? LOOOL. Och FUCK ME. Jag har ju gjort exakt en av poängerna i videon: Inte pallat med det seriösa eftersom det är själsdödande och i stället fokuserat på att ha a good time i stället. Och när jag väl kollar så pallar jag inte med att han skjuter sönder en gospelkör utan önskar att jag fick se en close up SZA där i slutet. Frågor om gun control, polisbrutalitet, upplopp, masskjutningar och döden – den så ständigt närvarande döden – kunde fakking vänta. Jag måste få till min gwara gwara.

This is America är för jobbig och för hjärtskärande för att den är för verklig. Den är allt Kanye försökte göra med ”Ye vs. The People” – gånger en miljon.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad många sa när Trump valdes till president. Att behållningen under dessa sjuka, riktigt sjuka, år Amerika och världen har framför sig är att de kommer kantas av sjuk, riktigt sjuk, konst. ”This is America” visar på just precis det.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler