Stäng
augusti 1, 2017
Nioosha Shams, skribent
Nioosha Shams.

Sluta kapitalisera på vår kamp

Vi är där igen, Pridevecka i Stockholm.

Ett helt år har gått sen sist och jag har knappt hunnit ta ett andetag. Nu pryder regnbågsflaggan åter varenda buss, skyltfönster och fasad i staden. Färgglada reklamer rullar förbi i tunnelbanan, som om varenda företag plötsligt har fått ett nytt ansikte. Jag tjuvlyssnar på två främlingar på Weekday som säger åt varandra att köpa tröjan med ordet ”sex” på. ”Nä, du borde ha nature, du är ju värsta skogsmullen”. Tröjorna som symboliserar prideflaggans åtta färger skrivna av Gilbert Baker. Sexuality, life, healing, sunlight, nature, magic, serenity, spirit. Vad betyder det när de står var för sig?

Allt började den tjugoåttonde juni 1969 i New York, när ett antal HBTQ-personer startade upplopp som reaktion mot en polisrazzia. Razzian gjordes mot gaybaren Stonewall Inn och upploppen kom att bli en milstolpe i HBTQ-kampens historia. Ett år senare hölls den första av det som vi idag känner till som vår prideparad. Regnbågens alla färger pryder våra ansikten idag men blodet som våra föregångare utgjutit har alltid varit rött. För det har varit en lång och kantig väg från det att den första stenen kastades vid Stonewall till det nu festliga, lyckofyllda tåget som vi kan se världen över.

Och nu? Nu kapitaliseras det på vår kamp, vår lycka, vår kärlek, våra identiteter. En gång om året så urvattnas prideflaggan och blir till en mask som sätts på för att vinna poänger, men bara i en vecka, aldrig mer än så, det finns ingen tid eller plats för det. Klädföretag vars tyger sys av underbetalda människor under slavlikna förhållanden gör stödkampanjer med regnbågsflaggor och vi blundar, vi tackar och tar emot, vi låter oss luras. På samma sätt lockar Israel turister genom att marknadsföra sin gayvänlighet samtidigt som de nekar palestinier de mest grundläggande mänskliga rättigheter. Vi har ena ögat öppet och det andra stängt, för att det helt enkelt är enklast så.

Det är ovärdigt, en kränkning mot dem vars fotspår vi går i, mot dem som plöjt vägen för oss och som väntat sig att vi ska göra detsamma för nästkommande generationer. Trots att det är så trevligt att se regnbågsflaggan pryda staden, i vilken form den än tryckts, och trots att det är så bekvämt att gosa in sig i den välkomnande känslan, så måste vi sluta falla för kapitalismens billiga trick och våga se vad Pride egentligen handlar om. Oss, de våra, och de som kämpat innan oss.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler