Stäng
december 23, 2016
Sara Martinsson, skribent
Jennie konfronterar Sebastian.

Scenen kan vara en av de mest bisarra i ”Bachelor” någonsin

The Bachelor ska vara en saga. Men vad händer om prinsen i själva verket visar sig vara en skurk?

”Påsatt och lämnad”. Inget annat som sagts i årets säsong kommer att stanna kvar i minnet som Annicas uppgivna konstaterande i finalen. Efter en drömdejt där Sebastian fått sin ”välbehövliga kärlek” dumpar han tjejen han just legat med. Han låter henne gå igenom en sista rosceremoni, väntar tills hon berättat hur hon känner, lyssnar med ett leende och säger sen:

– Jag måste tyvärr meddela att jag fått mer känslor för Jennie.

Skärmavbild 2016-12-23 kl. 10.10.02

Scenen kan vara en av de mest bisarra i Bachelor nånsin. Inte nog med att en huvudroll helst inte ens ska låta någon hen haft sex med bli utröstad (en ska ha hyfs nog att hellre göra slut i enrum). Sättet Sebastian tar emot Annicas kärleksbetygelser är dessutom kallt på gränsen till obehagligt. Han ser liksom inte ut att vara alls berörd. Varken av faktumet att han planerar att göra slut med en tjej han legat med härom dan, eller av att hon dessutom faktiskt verkar vara kär i honom. Sebastian bara ler.

Sedan ställer han upp i synkar där han talar om att hans och Jennies kärlekssaga fått ett lyckligt slut. I en avslöjande scen får man se honom vända blicken bort från kameran direkt efter att han berättat hur glad han är. Hans energi liksom bara faller ihop. Som om han kunde stänga av och på den prinsroll han spelat när röda lampan lyst. Som om han var en i rutan, och en (flera?!) vid sidan av den.

Jag har under hela säsongen tänkt att årets bachelor är så pass osäker i sig själv att han inte kan välja tjejer för att han inte vågar göra någon besviken. Utvecklingen i de sista avsnitten har fått mig att ändra uppfattning. Jag tror att den främsta anledningen till att Sebastian inte pallat med att satsa på någon av de tjugo kvinnorna som rest jorden runt för hans skull är att han trott att The Bachelor skulle vara en teater. Inga känslor har kunnat uppstå på riktigt, för ingen riktig kille har varit där. I stället har Sebastian, eventuellt med den goda intentionen att göra ”rätt” och vara duktig, hela vägen spelat en roll.

I de två ”efter sista rosen”-programmen har han gett uttryck för att han väl hemma i Sverige inte kunnat komma ur bubblan som han levde i på Aruba. I stället för att göra tv av verkligheten, som trots allt är grejen med dokusåpa, tycks Sebastian när vardagen väl återkommit ha fått svårt att skilja sig från The Bachelor-gestalten. Skådespelet blev på riktigt. Samtidigt har två tjejer varit kära i rollen han spelat. Resultatet: ett äckligt svek som nu dissekerats i minsta detalj inför tittarna.

Jag skrev i förra veckan att jag tror att mycket av orsaken till att The Bachelor hittills inte blivit någon succé i Sverige är att vår romance-tradition inte är lika stark som den i USA. Nu tror jag i och för sig att ett väldigt starkt skäl till att just den här omgången blivit så misslyckad är att castingen träffat helt fel med huvudrollen. En grundförutsättning måste trots allt vara att de som ger sig in i Bachelor-upplevelsen är beredda att satsa verkliga känslor, verkligt engagemang.

Men jag tror också att den svenska ovanan vid romance också spelar in. I USA är marknaden för den typ av böcker som vi kallar ”tantsnusk” dubbelt så stor som den för deckare, och tre gånger så stor som för skönlitteratur. Romantiska berättelser om kärlek som övervinner allt omsätter miljarder, publiken är enorm och består mestadels av kvinnor. Som så ofta när något är först och främst en tjejgrej är statusen låg, vilket säkert i sin tur bidrar till att läsarna blivit extremt engagerade. Nätet är fullt av forum och sidor för romancefansen att hänga på, och författarna har ofta nära kontakt med sina beundrare.

Rakt in i den här extremt livfulla marknaden skjuter The Bachelor. Sagan den berättar är precis samma som den i böckerna, där slutet alltid är lyckligt. Att franchisen skickligt kapitaliserat på community-känslan kring romance och skapat en liknande vibb med ”Bachelor nation” bidrar ytterligare till seriens framgång.

Kanske borde Simona Ahrnstedt, Lina Forss eller någon annan av de svenska författare som kan romancelitteraturens språk anlitats som konsult för den svenska upplagan. The Bachelor – När leken blev allvar har saknat den lojalitet med publiken/läsaren som romance när den är som bäst erbjuder. Produktionen verkar helt ha missat att huvuduppgiften för den här sortens tv-program är att alltid vara på tittarens sida. Svekfullheten bäst illustrerat i de tramsiga klipp som hela säsongen varit nedlusad med. Teasers framåt som försökt få oss att tro att det ena eller andra spektakulära skulle hända, men som sen visat sig handla om något helt annat.

Gång på gång har man blivit blåst.

Först i de allra sista ögonblicken av det allra sista programmet syns något som liknar en genuin välvilja. Något händer när Jennie får berätta om hur hon trots allt hon varit med om, trots att hon blivit kär i en kille som inte kunnat hålla sig till en tjej och trots att hon varit så himla ledsen så tror hon ändå fortfarande på kärleken. Det outtalade löfte om en trygg plats där allt löser sig som The Bachelor ska ge visar sig äntligen, efter femton avsnitt. Sagan får ett lyckligt slut, inte i en förlovning utan i en tjej som kommer ur en bisarr, nedbrytande upplevelse så mycket starkare.

Är Sjuan bara nu lite smarta tar de vara på den genuint fina berättelse de fått fatt i med Jennie och låter henne bli The Bachelorette nästa säsong. Kanske till och med tillsammans med Annica?!

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler