Stäng
oktober 28, 2015
Alexandra Sundqvist, medarbetare
Fanny Agazzi har skrivit och ritat "Tack och förlåt". Foto: Johanna Arnström

Om man bryter ihop finns alltid någon annan där – redo att ta ens plats

Sorgen är närmast en utgångspunkt för Fanny Agazzis självbiografiska debut ”Tack och förlåt”.

Fanny är journalist, snurrar runt i en jobbkarusell på ”konsulttid” och får förlängt en – eller, om hon har tur, tre månader i taget. Hon vill bli gravid och rekommenderas att sluta med sin antidepressiva medicin ”för barnets skull”. Det är tufft, men det går.

Tills en av hennes bästa kompisar, Nabil, plötsligt dör.

Hon faller rakt ner i den nattsvarta sorgen. Men hur ska en få tid att sörja, när den osäkra arbetsmarknaden av i dag kräver ens bästa prestationer hela tiden? Om man bryter ihop, finns alltid någon annan där – redo att ta ens plats. Det är ju det dessa ”anställningsformer” förmedlar.

En av bokens starkaste sekvenser är när Fanny står utanför sin port, så nära bristningsgränsen, att hon glömt portkoden som hon och hennes sambo haft i flera år. Hon ventilerar sin desperation genom att skälla ut en… katt.

Syster förlag, grundat av bland andra serietecknarna Åsa Grennvall och Sofia Olsson, har gjort det till sitt signum att ge ut okonventionella berättelser, ofta självbiografiska och doppade i svärta.

Lägg därtill föräldraskap, så finns en röd tråd genom förlagets tre titlar – Åsa Grennvalls serieroman ”Deras ryggar luktade så gott”, Tomas Zackarias Westbergs självbiografiska ”Total panik” och ”Tack och förlåt”. Även om föräldraskapet i Agazzis bok, till en början är utom räckhåll, så är det än dock en förhoppning – och en strävan som rinner klart över bokens sidor.

Alla titlarna undersöker också sorg, från olika vinklar. Men där Åsa Grennvall tittar på sorgen över att få barn, utan att kunna spegla sig i sina egna föräldrars omsorger i barndomen (eftersom de helt enkelt är för få), så belyser Tomas Zackarias Westberg panikångesten som infinner sig i en kaotisk period, där hans lilla barn åker in och ut från sjukhuset – medan hans mamma insjuknar i cancer. Liksom karaktären Jenny i Grennvalls serieroman, så har Tomas ett bagage som han gömt längst in i den själsliga garderoben. Men när livet prövar honom, på flera plan samtidigt, rasar allting ut i en enda röra.

I Agazzis ”Tack och förlåt” finns fina, framförsynta sjok som utforskar förlusten och hur det är möjligt att leva med den. I ett av dem, ”Kyrkogården igen”, faller Agazzi in en existentiell och filosofisk tankebana. Att samla alla minnen av Nabil blir för henne kanske en ”förlösning, min typ av religion..[…] det där imaginära skyddsnätet som vi alla längtar efter att ha uppspänt […] för att orka med att hantera hur någon plötsligt fallit ur våra liv […] och med sin frånvaro påminner oss om att vi alla faller”.

Att teckna deras vänskap blir följaktligen ett sätt att hantera saknaden.

Att Fanny Agazzi i ”Tack och förlåt” valt att teckna karaktärerna i en grov, stundtals kornig, teknik ger berättelsen en extra rymd – detta gör att de spröda, närmast sköra, känslorna fångas upp och får eget liv.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler