Stäng
4 dagar sedan
Nioosha Shams, skribent
Nioosha Shams.

Nioosha Shams: ”Varför har du så svårt för att vara snäll mot dig själv?”

Du är en snäll person. Det här vet du om dig själv. Du tänker på andra, hjälper till där du behövs, är omtänksam. Ändå kan du vara så jävla taskig mot dig själv.

Det är måndag, och du tänker på otillräcklighet. Du känner dig otillräcklig, som vanligt. Går runt och sparkar grus med den där växande ångesten i bröstkorgen och fem miljoner tankar i huvudet på samma gång. Kuratorn säger att ångesten känns som om det var en varg i rummet. Kuratorn säger att de fem miljoner tankarna är viktiga att tänka.

Du säger till kuratorn: jag känner mig otillräcklig. Hon säger: okej, berätta, vad mer? Du säger: jag känner mig ful, oälskad, barnslig, dålig, som en dålig kompis, som en dålig syster, som en dålig dotter.

Bra, säger kuratorn. Bra, vi skriver allt det här på tavlan då. ”Du är ful. Du är otillräcklig. Du är en dålig människa. Du är oälskad.” Hon säger allt med en saklig ton medan hon skriver. Du stirrar på henne med stora ögon. Hon rör inte en min, lägger på locket på whiteboardpennan, vänder sig om och sätter sig i fåtöljen mitt emot dig igen.

”Vad skulle du säga till en person som fick höra det här om sig själv?”, säger hon, ”Vad skulle du säga till en person som kände såhär om sig själv?”

Så du läser orden på tavlan. Om och om igen. Du är ful. Du är otillräcklig. Du är en dålig människa. Du är oälskad. Du läser orden och försöker hålla blicken stadig, och då kommer tårarna. Trots att du kan alla kuratorns tricks nu så tappar du ändå andan. Du måste sitta och vänta ut gråten, ta emot en servett, torka bort snoret och tårarna. Det tar några minuter innan du kan prata igen. Du vänder dig mot tavlan, kan inte se kuratorn i ögonen, och så säger du:

”Jag skulle säga: du är älskad. Du är bra nog. Du är viktig. Du är smart. Du är tillräcklig.”

Ni avslutar, bokar in en ny tid, säger ”ta hand om dig” och ”detsamma”. Sen går du därifrån. Luften är förändrad. Känslan dröjer sig kvar när du lämnar byggnaden, orden ekar i din skalle när du väntar på tåget hem.

”Du är tillräcklig. Du är tillräcklig. Du är tillräcklig.”

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler