Stäng
augusti 1, 2018
Sara Martinsson, skribent
Tari Sandvik Moe och Henrik Holm spelade Isak och Even i "Skam". Foto: Terje Bendiksby / NTB scanpix / TT

Långsamma steg mot mer regnbågsfärgad tv

”Pose”, ”Orange is the new black”, ”Skam”, ”Transparent” – de senaste åren har tv-världen gett allt mer plats åt gay, trans och queera perspektiv. Eller?

Journalisterna Julia Skott och Emil Åkerö har följt HBTQ-representationen i tv sedan 2015, första året då de höll ett seminarium på temat under Stockholm Pride. I år tittar de bakåt, och försöker svara på frågan om huruvida något har blivit bättre? Ser tittarna verkligen fler HBTQ-personer på skärmarna i dag än för tre år sedan? Är tv-världen mer regnbågsfärgad? Vi hörde av oss till Julia Skott för att få höra lite om vad hon och Emil kommit fram till.

Hur har HBTQ-representationen i tv förändrats sedan första gången ni pratade på Pride?
– Vi har utgått ganska mycket från statistik från GLAAD, som visat att representationen gått uppåt både på ”vanlig” TV och strömmade tjänster, om man bara räknar huvuden. Det har också blivit liiite bättre synlighet för olika minoriteter inom spektrat, typ lesbiska, bisexuella, transpersoner, och rasifierade, men det går långsamt. Antagligen för att det kan vara riskabelt för tv-bolagen att vara först ut, att gå längst fram.

Vilka serier skulle du säga har varit viktigast för att driva utvecklingen framåt?
– ”Orange is the new black”, till exempel, har haft en transkvinna i en av huvudrollerna, faktiskt också spelad av en transkvinna. Jag tror att ”Skam” spelat stor roll för många. Men generellt handlar det kanske mer om att det kommer flera serier, och flera olika sorter, inte bara en enda som ska bryta sig igenom något slags vägg.

Vad skulle du säga är de viktigaste faktorerna i en produktion som avgör hur HBTQ-representationen ser ut?
– Att man inte skriver en roll som antingen är en krydda eller en klyscha, att det är en person som har en faktisk egen funktion i berättelsen utöver att bocka av en ruta. Generellt krävs det representation av andra än vita heteromän på alla plan inom produktionen, personer som kan ställa krav och säga ifrån.

Hur bedömer du att Sverige står sig i den internationella regnbågs-tv-konkurrensen?
– Sådär, väl? Men vi kanske har blivit bättre på att undvika de allra mest överdrivna klichéfjollorna som är bästa kompisar och inget mer. Hoppas jag.

Vilka är de stora utmaningarna för branschen framöver?
– Att inte bara klappa sig på ryggen för att man minsann har representation. Man måste fortsätta vara medveten både om siffrorna och om vad som faktiskt framställs. Representation spelar roll för att det är svårare att veta vad man kan vara om man aldrig får se det, eller för den delen lära sig att acceptera och normalisera allt och alla. Att osynliggöra eller missvisa människor och grupper är både dåligt och farligt.
Jag tror att det inte att det här är något som kommer komma av stora företags godhet. Det handlar snarare om krav och information, och lite om samhällets utveckling. När det blir klart att man inte tjänar på att låtsas som om alla är vita medelklassheteros kommer tv-branschen behöva anstränga sig lite.

Julia Skott och Emil Åkerö diskuterar ”Rainbow television – has it become better?” på Pride i Stockholm 1 augusti 12.00-12.45.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.