Stäng
december 23, 2017
Sara Martinsson, skribent
Köp köp köp! Eller släng, släng, släng? Foto: Tomas Oneborg/TT

Kasta saker i stället för att köpa – en lifestyletrend eller ett nytt sätt att leva?

”Ingenting är årets julklapp” berättar annonsen från Rädda barnen. Julen riktar som vanligt strålkastarljuset mot våra konsumtionsvanor. Men i år stör en ny trend den traditionsenliga debatten.

Första gången jag hörde uttrycket ”prylbanta” trodde jag att någon uppfunnit det bara för mig. En alternativ livsstil där idealet är att kasta saker i stället för att köpa, hur perfekt?! De senaste åren har jag nämligen känt en eskalerande lust att göra mig av med grejer. Jag har börjat tömma skåp och lådor i lägenheten för nöjes skull. Langat ut kasse på kasse med gamla saker, skivor, tidningar, böcker. Smällen av locken till kärlen i soprummen fyller mig med en märklig, väldigt djupgående vällust. Jag har skyllt min dragning till det minimalistiska på min uppväxt i ett samlarhem. Men så sa någon ”prylbanta”. Och jag insåg att jag inte alls var en unik, individuell diagnos, utan del av något mycket större.

Tidigare i höstas skrev Kristofer Ahlström en lång och väldigt läsvärd artikel i DN Kultur på temat. Där intervjuade han bland annat civilekonomen Elisabeth Byström och civilingenjören Johan Ernfors som nyligen kommit ut med boken ”Prylbanta”. De menar att göra sig av med ägodelar kan vara en väg till ett friare liv. De talar också om konsumtionen som ett led i problematiken bakom några av vår samtids vanligaste sjukdomar:
– De som drabbas av utmattningssyndrom eller utbrändhet påtalar ofta att överbelamrade hem gör dem stressade på samma sätt som en fullspäckad att göra-lista eller agenda, säger Ernfors i reportaget.

Nu ska gudarna veta att stress och utbrändhet är vanligt i alla grupper i samhället, inte minst hos dem som har det extra svårt. Men något finns i kopplingen mellan att uppleva konsumtion som överväldigande och att vara en högpresterande individ. Prylbantning passar perfekt att lägga i raden efter meditation och mindfulness och clean eating och allt annat som den pressade medelklassmänniskan har provat som medicin mot en ständigt hotande utbrändhet.

Jag talar med Staffan Appelgren, forskare i socialantropologi. Han ser prylbantningen som en del av medelklassens fitnessideal:
– Vi vet alla hur viktigt det är för medelklassen att vara fit i kroppen. Man ska äta och träna bra. Men i förlängningen finns också ett fitnessideal som omfattar de prylar man omger sig med. Man vill inte vara tyngd av saker som man har i garderoben eller i källaren. Så då ska man prylbanta.

Omvänt uppfattas överflödig konsumtion som gränslös, och smaklös. TV3:s ”Lyxfällan” blir som vår tids skampåle, dit människor som misslyckats med att kontrollera sina begär skickas för att först kläs av, sedan hånas.

Visst, måttfullhet och minimalism har varit en klassisk markör för god smak lika länge som kultureliten burit polotröja. Men samtidigt kommer den här växande trenden med avståndstagande från konsumtion ändå med något nytt. Vi visar ju vår klasstillhörighet genom att köpa saker. Rikingen köper en svindyr täckväst. Fabriksarbetaren en Red Bull. Jag har en garderob fylld av svensk design. Jag har kvitton på hela min klassresa. Att börja göra mig av med saker borde innebära en avstickare på den inköpskantade rutten mot medelklassens mitt. Men i själva verket är prylbantningen bara ännu ett steg i samma riktning.

För även den här icke-konsumtionen är ju en del av konsumtionskretsloppet. Jag som bara slänger bidrar till att bygga på sopberget. Alla andra, som känner sig duktiga och lägger upp överblivna plagg och prylar på Blocket och Tradera, bidrar i sin tur ofta till långväga transporter, paket som skickas över hela landet. Inte ens bakluckeloppisen är en rakt igenom god miljöinsats. Åtminstone inte om du tar bilen dit. Visst, du kanske enligt Byströms och Ernfors doktrin mår lite bättre i själen av att ha blivit av med ditt skräp. Men för planetens skull behöver vi producera mindre från allra första början. Laga i stället för att slänga och köpa nytt (eller begagnat).

Så länge hela vår samhällsstruktur är så djupt rotad i att vi visar vilka vi är med hur vi konsumerar, lika länge kommer konsumtionsmoden också komma och gå. Kanske står prylbantningen på allvar för ett skifte i medelklassvenskens syn på ägande.

Men mer sannolikt är den ytterligare en trend som lär passera. Som surdegsbrödet, mikrobryggeriölen eller som när ”alla” plötsligt skulle göra klassikern. De tillfälligt tomma hyllorna och skåpen är snart fyllda igen, då av något annat.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler