Stäng
februari 23, 2018
Sara Martinsson, skribent
Foto: Marcus Ericsson / TT

Jag tycker att alla kvinnor borde lägga på sig muskler

Är du trött på att killar beter sig som idioter på gymmet? Politism har lösningen!

Jag har efter några års frånvaro börjat träna på ett helt vanligt gym igen. Det är spännande. Plötsligt är jag för första gången på jättelänge omgiven av speglar. Jag ser min kropp hela tiden nu. Den ser väldigt annorlunda ut från när jag sist gick regelbundet till den här typen av platser. Jag har de senaste åren gått upp ungefär 15 kilo i vikt. Det syns inte så där jättemycket. Jag är fortfarande mest bara en lång och smal person. Men när jag ser mig själv i gymspeglarna bredvid andra ser jag stor ut. Jag har bredare axlar än typ alla kvinnor här. Större och synligare muskler än många av männen.

Den här insikten har gjort något med mig. Jag tänkte skriva något om det inte för att jag inbillar mig att just jag skulle vara särskilt intressant, utan för att jag tror att det kanske kan hjälpa någon annan. En sak som jag har märkt nämligen är inte bara att jag ser annorlunda ut, utan att jag också blir behandlad helt annorlunda.

Först och främst får jag 99 procent av tiden vara helt i fred. På två månader har sammanlagt två personer pratat med mig på gymmet. En av dem var en knasig farbror som ville visa bilder på sig själv när han på 1960-talet poserade avklädd på omslaget till magasinet ”Male models” (jag sa inte nej). Den andre var en kille som undrade var jag lärt mig lyfta. Det är allt. I övrigt, tystnad. Alla är trevliga och hänsynsfulla mot mig. Folk säger ”ursäkta” och ”tack”.

Så var det inte innan. När jag var mindre i kroppen blev jag bemött på ett helt annat sätt. Och då handlade det absolut inte om sex. Jag har aldrig varit typen som dragit till mig den sortens uppmärksamhet från män, och har därför aldrig heller besvärats av efterhängsna gubbar eller oönskade inviter (tack könsmaktsordningen för det lilla positiva du gjort för mig!). Nej, vad det handlar om är snarare att jag förr på gymmet kände mig som om jag var en människa utan ett värde. Någon man kan kasta runt med, strunta i, lite som en trasa som ligger i vägen. Jag vägde ingenting, så ingen behövde bry sig.

Jag ser män göra så med andra tjejer hela tiden nu. Och med äldre kvinnor. De har knappt hunnit slå sig ner i någon av styrketräningsmaskinerna innan en man är på plats för att be att få köra ett set emellan. Han har ett viktigt möte han måste hinna till. Är det förresten okej att du väntar tills han gjort alla sina set, han har ju så bråttom? Han såg förresten när du körde i den där andra maskinen förut. Du vet väl att du ska ställa in den på ett annat sätt, så att du gör rätt?

Jag funderar ofta på om jag ska gå fram. Ska jag gå fram? Säga: du som är så duktig på det här med träning kan väl hitta någon annan övning att göra tills hon som var först är klar? Jag har också svårt att sköta mitt. Vill också lägga mig i, jag tycker att om män tar sig sådana friheter kan väl jag göra det samma. För nu känner jag mig som en person som äger det här utrymmet. Det har med min personlighet att göra, men också med min kropp.

I träningskretsar talas ofta om att en stark kropp ger en stark självkänsla. Jag tror inte att där finns någon sådan automatisk koppling. En stark kropp som kommit till som ett resultat av självhat kommer aldrig bli magiskt renad från föraktet som den är byggd av. Men däremot så mår en ju klart rent allmänt bättre i sig själv om en blir behandlad som om en spelar roll. Och så länge vissa män fortsätter bete sig som om kvinnor inte har ett existensberättigande på gymmet kommer muskler alltid vara ett fungerande försvar där. Ett språk som till och med den mest självupptagne, hänsynslöse talar. För jag blir ju, till skillnad från andra tjejer, lämnad i fred.

Maxida Märak skrev här på Politism häromåret att hon ser sina muskler som en form av kroppsaktivism. Jag håller inte med. För att en kropp ska kunna passera för aktivism måste ett vidare normbrytande ske. En stark, muskulös kvinnokropp ryms fortfarande inom den struktur av ideal som är en konsekvens av att kapitalismen gjort till och med den mänskliga fysiken till handelsvara.

Men i och med att en global marxistisk revolution dessvärre inte ser ut att vara precis nära förestående så tänker jag skriva detta, och så får du göra vad du vill med informationen:

Jag tycker att alla kvinnor borde lägga på sig muskler. Helst mängder.

Även om du tillhör den minoritet av tjejer som redan har massor av muskler tycker jag att du ska lägga på dig lite till. Det kommer att vara din bästa investering om du, liksom jag, värdesätter att bli behandlad som om du finns till i världen. Eller åtminstone på gymmet. Resterande timmar på dygnet får du räkna ut hur du ska handskas med på egen hand.

Sök på Politism.se