Stäng
november 10, 2015
Alexandra Sundqvist, medarbetare
Laurie Penny.

”Jag har gjort något fruktansvärt: Jag har gjort hennes man upprörd”

Den hypade feministiska journalisten och författaren Laurie Penny har kallats för en av feminismens mest tongivande unga röster. Penny är aktuell med boken ”Sex, lögner och revolution” (Ordfront förlag, 2015) – men kan också regelbundet läsas i krönikeform i ETC.

I ”Sex, lögner och revolution”, Pennys tredje bok – men den första på svenska, skriver hon ilsket och indignerat om könsmaktsordningen, kvinnoideal, slut shaming, näthat, sexism och aktivism.

Hon citerar Simone De Beauvoir, Germaine Greer, Karl Marx och Aleksandra Kollontaj. Men boken är också, förhållandevis, intim och privat – helt enligt devisen ”det personliga är politiskt”. Någonting som gjort att Penny, i mediala sammanhang, ofta får frågor som: ”Är du inte för ”provokativ”? Ägnar du dig inte för mycket åt ”bekännelse”, som kvinnor alltid gör?”

Frågorna sätter fingret på en dubbelmoral, när det kommer till hur kvinnor och kanske i synnerhet unga kvinnors berättelser kategoriseras. Vilket Penny påpekar i en av sina krönikor: när män skriver om sina erfarenheter i en politisk kontext så kallas det aldrig för ”bekännelse” – det är bara ”litteratur” eller ”memoarer” […] mäns politiska erfarenheter aldrig kodas som manliga – de är bara universella sanningar.”

I ett av de starkaste styckena i ”Sex, lögner och revolutions” sitter Penny på ett ocharmigt kafékedja-fik och väntar på en man som våldtagit henne i tonåren. ”Jag är för att se vad han har att säga till sitt försvar, för jag är ganska säker på att han valt att tro att det där inte var en våldtäkt, för han är en bra kille, och bra killar gör inte sånt hemskt mot tonårstjejer. De knullar dem inte i medvetslöst tillstånd utan kondom […], skriver Penny.

Mycket riktigt tar det lång tid innan killen fattar. Han blir skamsen, rodnar.

Senare på kvällen får Penny ett uppbragt mejl från mannens fru. ”Jag har gjort något fruktansvärt, något helt oförlåtligt: jag har gjort hennes man upprörd”, konstaterar Penny krasst.

Att det, i samhället, finns en djupt inbyggd föreställning om att kvinnor ska vara förstående och inkännande, inte ta plats med sina känslor, bära skam, ta på sig skuld – och rikta den inåt, är en av kvinnlighetens största bojor. Det är så vi uppfostrats. De flesta av oss känner nog någon som försökt att ”rädda” killar. Men, som Penny konstaterar – det går inte att rädda världen en kille i taget. För att få frihet, verklig frihet, måste vi göra oss av med de samhälleliga förväntningar som lagts på oss – i relation till vårt kön. Det gäller, så klart alla människor, oavsett könstillhörighet.

För den radikala Penny ligger roten till könsmaktsordningen, något svepande, i nyliberalismen. ”Nyliberalismen koloniserar våra drömmar. Den tuggar sönder våra frihetsideal och rapar upp dem som strategier för social kontroll”. Men det är svårt att förstå om hon menar att nyliberalismen är en förutsättning för kvinnoförtryck, eller om kvinnoförtryck per se är en byggsten i ett kapitalistiskt system? Här bör man istället tala om makt och fördelning av makt, i en bredare kontext.

Än dock är ”Sex, lögner och revolution” en snabblektion i feminism och feministiska tankemodeller för den som inte ännu är invigd – och som fortfarande inte har kopplat ihop de egna, privata erfarenheterna med en större, politiskt struktur.

I kväll, onsdag, samtalar Laurie Penny med journalisten Hanna Fahl på Teater Brunnsgatan 4.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.