Stäng
juli 31, 2018
Sara Martinsson, skribent
Netta, som vann Eurovision Song Contest 2018, uppträder i veckan i Stockholm. Foto: AP Photo/Armando Franca

Israelisk pinkwashing i Stockholm

När Netta spelar på ”Allsång på Skansen” i kväll och på Europride i morgon är hon inte bara en i den långa raden av Eurovision-vinnare som omfamnas av HBTQ-rörelsen. Hon är också en symbol för vad vissa anser är israelisk pinkwashing.

Redan hennes första ord efter segern i Lissabon i maj blev kontroversiella:
Next time in Jerusalem! ropade Netta när hennes ”Toy” utklassat konkurrenterna och erövrat den första ESC-statyetten till Israel på tjugo år.

Premiärminister Netanyahu var inte sen att haka på uttalandet:
”Those who didn’t want Jerusalem in the #Eurovision are going to get the Eurovision in Jerusalem”, skrev han på Twitter, och syntes senare statsmannamässigt hylla Netta med att härma hennes kycklingdans.

Eurovision-apparaten är regelmässigt noga med att förklara att den inte är en plats för politik. Oavsett vad tävlingsproducenterna tycker om att säga är den dock som bekant i praktiken Europas, kanske till och med hela världens, mest politiska kulturarrangemang.

När Netta så snabbt utropade just Jerusalem, och inte erkänt HBTQ-vänliga Tel Aviv, som nästa års arrangörsstad tolkade således många henne som en budbärare av den israeliska regeringens vilja. Att Netanyahu var så kvick att haka på bidrog ytterligare till att stödja teorin.

Krav på bojkott av nästa års evenemang följde också ganska omedelbart på segern. Inte minst från Eurovision-stormakten Irland, där känslan av samhörighet med Palestina är stark.

Företrädarna för protesterna varnar för risken att Israel kommer att kunna använda den gayvänliga Eurovision Song Contest för att avleda uppmärksamheten från de brott mot mänskliga rättigheter som nationen begår dagligen.

Analysen knyter an till en debatt om israelisk pinkwashing som pågått i många år. Genus- och queerteoretiker som Judith Butler och Jasbir Puar har talat om hur de upplever att Israel försöker bygga en HBTQ-vänlig image, för att på så vis ge sken av att vara en demokratisk nation.

”Den israeliska pinkwashingen är en kraftfull metod genom vilken termerna i Israels ockupation av Palestina är upprepade – Israel är civiliserat, palestinier är barbariska, homofobiska, ociviliserade, självmordsbombande fanatiker. Pinkwashing skapar bilden av Israel som det enda gayvänliga landet i en annars fientlig region. Detta har många effekter: det förnekar Israels homofobiska förtryck av sina egen hbtq-medborgare, som det finns gott om, och den rekryterar hbtq-personer i andra länder till en ofta omedveten koalition med det israeliska våldet mot Palestina.”

Har Jasbir Puar bland annat skrivit (här i översättning från Queers against pinkwashing)

Från den diskursen är steget förstås oändligt långt till en somrig partykväll i Stockholm. Där finns också en mängd delsegrar som i sammanhanget ändå är värda att fira. Till exempel: när Israel senast tog hem Eurovision 1998 tack vare Dana International blev vinsten en milstolpe för transpersoners synlighet. Pinkwashing eller ej, att lyfta HBTQ-personers rättigheter är givetvis alltid bättre än att inte göra så alls.

Men bakgrunden mot vilken Netta kliver upp på scenen på ”Allsången på Skansen” och på Europride bör publiken åtminstone känna till. Hon är inte bara en färgstark feminist som blivit popstjärna i hela Europa tack vare en låt om att inte vara någons ”Toy”. I mångas ögon är hon också en bricka i ett mycket större spel. Och för dem är hennes framgång i en HBTQ-präglad del av kulturvärlden som om Israel vunnit högsta vinsten.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.