Stäng
september 21, 2018
Sara Martinsson, skribent
"Det var ett fenomen när jag kom in", säger Anna Anka själv om 2009. Foto: Anders Wiklund/TT

I dag är vi alla Anna Anka

Anna Anka är tillbaka. Men skandalrubrikerna har (i alla fall hittills) uteblivit.

Hon slog ner som en bomb i svensk offentlighet. I programmet ”Svenska Hollywoodfruar” var hon den överlägset mest högljudda, skrytsamma, gränslösa. Sägningen om att en fru måste ställa upp och suga av sin man varje morgon blev hennes första hit. Debattartikeln om att hon tyckte synd om svenska män som tvingas byta blöjor en skaplig uppföljare.

Hennes antifeministiska rants i tidningar och på TV blev snabbt föremål för diskussion till och med bland svenska politiker. Inom Kristdemokraterna uppstod konflikt mellan företrädare som antingen älskade eller hatade kvinnan som med valfriheten som argument tog avstånd från allt vad jämställdhet heter.

2009 utsågs Anna Anka till Årets svenska kändis. 2018 är inte slut än. Men sannolikheten att hon kommer att upprepa bedriften måste ändå anses vara mycket låg. De senaste åren har hon glidit allt längre ut ur offentligheten.

En stökig skilsmässa med förlorad vårdnad av barnen som följd har kanske bidragit till att lägga locket på den skräckblandade fascination med vilken media gottade sig i hennes utsvävningar. Det är väl inte lika roligt att spela spelet med en person vars privatliv ärligt talat verkar vara i spillror, kan tänkas.

Men nu gör alltså Anna Anka ändå comeback. I tolfte säsongen av ”Svenska Hollywoodfruar” deklarerar hon att hon är här för att ”rädda showen”. De andra fruarna har varit så tråkiga, så torra att hon ”fått självsprickor” av att titta.

Tittarna får följa med henne när hon provskjuter vapen, när hon ger en guidad tur i sitt luxuösa hem, komplett med specialtillverkade toaletter. Hon är fortfarande gränslös. Säger åt de andra fruarna att hålla käften. Men det är som om det inte biter?

– Väldigt många i den här showen tar allt väldigt personligt och på så blodigt allvar, säger Elena Belle eftertänksamt efter den första frulunchen. Sen fortsätter hon:
– Anna tycker att det är roligt att retas. Man gillar henne lite.

Kvällstidningarna hugger inte riktigt heller. Visst har där varit lite skriverier även denna gång, något småputtrande bråk, lite om att Anna ska ha fått ”sexkrav” från Hugh Hefner och att hon varit Sverige och visat upp sin 20 år yngre pojkvän. Men de verkliga skandalartiklarna har uteblivit. Som om ingen orkar reta upp sig längre.

Anna Anka tycks inte ha förändrats. Så något annat måste ha hänt sedan sist. Intressant nog sitter hon själv inne på ett möjligt svar, som hon redogör för i ”Värvet”:

– Det var ett fenomen när jag kom in. Det var inget annat som hände på den tiden. Jag tog svenska folket och verkligen rörde om i grytan. Den effekten som jag gjorde 2009 är helt omöjlig att uppnå i dag. Dels för att samhället utvecklats väldigt mycket. Jag tror folk är vana vid det här att man gapar och skriker. Det är inget nytt.

2009 var en person som skrek och gapade uppseendeväckande. Någon som, som Anna Anka själv beskriver det, ”bröt den politiska och sociala barriären” genom att högljutt förkasta jämställdheten som ideal kunde chockera.

2018 däremot är vi, på nätet, omgivna av människor som gör detta och ungefär allt annat 24 timmar om dygnet. Anna Ankas strategi för att bli en svensk megakändis har i dag anammats av var och varannan lössläppt individ med twitterkonto. Anna Anka är inte en skandal längre. Hon är snarare norm.

Sök på Politism.se