Stäng
mars 18, 2018
Sara Martinsson, skribent
Foto: SVT

”Gift vid första ögonkastet” är vardagsteater uppskruvad till max

Nu är alla tre paren i ”Gift vid första ögonkastet” på riktigt äkta makar. Ändå känns deras relationer än så länge fortfarande som fejk.

Madelene skrattar inför, under och efter vigselceremonin.
– Jag har en ring! utropar hon i en av sina synkar där hon ömsom tjoar, ömsom torkar tårar ur ögonen.

Just det här med ringen, att den sitter där på fingret, ”här är den!”, är en replik som de nygifta deltagarna brukar få fälla. Den uttalas för att betona att äktenskapet är på riktigt. Samtidigt är den så typisk situationen att den verkligen understryker hur på låtsas allt trots allt är.

I ”Gift vid första ögonkastet”-universumet är kärleksrelationen lika med självförverkligande. När vi i avsnitt tre får följa med paren till deras första gemensamma möte med experterna får vi en tydlig illustration av exakt hur mycket motor den tanken är. Psykologen Fredric Bohm demonstrerar först i form av ett tårtdiagram hur de tänkt när de parat ihop just dessa personer med varandra.

SaraJohn

In the words of Fredric ”Boomen” Bohm: Boom!

Så här detaljerad info har vi tittare aldrig fått tidigare. Det är spännande att få se vilka parametrar experterna valt att lyfta fram. Samtidigt frågar vän av ordning sig exakt hur många människor som låter sig kokas ner till tre huvudsakliga spår i livet? Själv är jag till exempel intresserad av tyngdlyftning, marxistisk kulturteori och raskatter. Jag är inte helt säker på att en man som matchades med mig utifrån de tre kriterierna skulle vara helt klockren på livets många övriga plan. Vi människor är helt enkelt för komplexa. Något som möjligen Boomens andra tabell var tänkt att visa:

SaraJohn2

En bild precis lika obegriplig som kärleken som sådan!

Men hur som helst. Sara och John ska med sina gemensamma intressen för äventyr, aktiv livsstil, familj och personlig utveckling förstärka och driva på varandra. Relationen är ett projekt som bygger på information och handlingar. De två involverade ska tillsammans kunna nå närmare självförverkligande än vad de kan på egen hand. Känslor talas det däremot mycket lite, om än alls, om. Experterna förklarar om och om igen varför paren kommer fungera bra ihop. Men aldrig varför de tror att de ska kunna bli kära.

Som jag redan varit inne lite på så är ju förälskelse ”vid första ögonkastet” ett klassiskt ideal för den romantiska kärleken. Trots att programmet utger sig för att jobba långsiktigt hänger det sig gång på gång åt minsta lilla tecken på snabb attraktion. De par som beter sig lite som om de fått känslor för varandra uppmuntras av experterna:
– De hade redan bondat både mentalt men även fysiskt vilket bådar väldigt gott för framtiden, säger till exempel sexologen Linn Heed om John och Sara.

De som däremot håller sig lite på varsin kant (eftersom de känt personen de plötsligt är gifta med i bara några timmar) får bannor:
– Du kanske behöver knäppa upp en skjortknapp, eller två. Eller du kanske kastar av dig hela skjortan, vad vet jag?! föreslår parterapeuten Satu Hirsch Fjellstedt till Sam.

En skulle kunna säga som Boomen, att det inte ”klickat” mellan Sam och Magnus så som experterna hoppats. Men en skulle precis lika gärna kunna säga att de två killarna är säsongens hittills ärligaste par. För de vägrar spela den teater som är den moderna kärleksrelationen. Kanske för att de redan är normbrytare blir att låta bli att agera typiskt nyförälskade inte någon större grej för dem.

Nu vill jag inte låta som att jag tror att John och Sara inte blev omedelbart attraherade av varandra. Eller som att Martin och Madelene spelar när de gullar på bröllopet. Men jag tror att den bisarra situationen som är att gifta sig med en främling i tv förstärker människans genuint välvilliga instinkter att bete sig som förväntat.

Reflexen kan studeras i detalj i klippen från vigslarna. Hur föräldrarna fäller tårar, hur vänner talar om matchningen som helt perfekt, hur Saras pappa klämde sin nye svärson på biceps, hur det klirrades i glasen och sprangs pussrundor. När vi har blickar på oss beter vi oss helt enkelt som folk. Eller åtminstone som vi TÄNKER att folk beter sig. Och kärlekspar har mer än några eller något annat mängder av beteendekoder som är oerhört lätta att spela upp för att få omgivningen att känna sig nöjd, lugn och bekräftad.

”Gift vid första ögonkastet” är denna vår helt vanliga vardagsteater upphöjd till max. Därför blir också programmet alltid bättre ju längre in i säsongen vi kommer. För folk orkar ju bara hålla skenet uppe så länge. Sen blir någon hungrig, någon får migrän, någon somnar och missar att duka till pizzamiddagen.

Nästa vecka kommer vi garanterat få se betydligt mer riktigt liv.

Sök på Politism.se