Stäng
februari 6, 2018
Sara Martinsson, skribent
Det syd- och nordkoreanska ishockeylandslaget tränar inför OS. Foto: AP/Jae C. Hong/TT

Försökskaniner – sådant som bara händer när tjejer idrottar

Sådant som bara kan hända när tjejer idrottar: Sydkorea och Nordkorea ställer upp med ett gemensamt ishockeylag i OS.

Föreställ dig följande scenario: tre veckor innan Sveriges herrlandslag i fotboll ska spela sin första match i VM i Ryssland ringer Janne Anderssons telefon.
– Hallå Janne, Stefan Löfven här! Du måste åka till Norge. Vi har bestämt att deras spelare också ska in i din trupp.

Förbundskaptenen, som tillbringat de senaste åren med att jobba dag och natt för att förbereda sig inför en turnering som på så många sätt betyder så mycket, inte bara för honom utan för hela Sverige, kan inte säga emot. Att Norge dessutom officiellt legat i krig med Sverige i typ 70 år, styrs av en diktator som håller sitt folk instängt i svält och skräck och dessutom hotar hela världen med kärnvapen gör inte saken bättre. Har Janne ens sett en norsk spelare? Ja en gång, när hans lag mötte dem i en uppvisningsmatch. Vet han vad de heter? Inte en aning.

Den här situationen är förstås total science fiction. Men i den kvinnliga hockeyvärlden är den absolut realitet. Byt Janne mot den kanadensiska tränaren Sarah Murray, och det svenska fotbollslandslaget mot Sydkoreas motsvarande för tjejer på is så har precis händelseförloppet som beskrivs ovan skett, i verkliga livet.

När OS i Pyeongchang invigs i veckan kommer de syd- och nordkoreanska delegationerna tåga in tillsammans under öppningsceremonin. De har gjort så tidigare, första gången vid OS i Sydney 2000. Att från sydkoreanskt håll använda idrottarna för att signalera öppenhet mot den aggressiva grannen i norr är ett välbeprövat koncept. Villigheten att göra idrottsmän- och kvinnor till symboler är på sätt och vis imponerande, inte minst med tanke på att Nordkorea i sin tur har en historia av att på motsatt sätt använda idrotten för att demonstrera makt och förstöra.

Inför de senaste olympiska spelen i Sydkorea, OS i Seoul 1988, bombade Nordkorea ett sydkoreanskt passagerarflygplan med det uttalade syftet att skapa oro inför tävlingarna. Ändå tycks Sydkorea fortsatt tro på idrottsdiplomati.

Att under en betydelselös ceremoni låta trupperna marschera under gemensam flagg är kanske oförargligt. Men att faktiskt ställa upp med ett gemensamt lag är även för den synbart förhandlingsvilliga sydkoreanska regeringen att ta strategin till en helt ny nivå. Så har inte skett sedan bordtennis-VM 1991, då ett enat Korea tog guld på damsidan. Protesterna i Sydkorea har inte heller låtit vänta på sig. Folk är så pass upprörda att president Moon Jae-ins förtroendesiffror sjunkit rejält.

De sydkoreanska tjejerna har gjort en rejäl satsning inför hemma-OS. Under tränare Murrays ledning har landslaget gått från att vara ett blåbärsgäng vilket som helst till att faktiskt vinna VM:s andradivision 2017. Nu kommer flera av spelarna som varit med under den här processen att få tillbringa OS i avbytarbåset, kanske till och med på läktaren.

Åtminstone tre av nordkoreanerna ska, enligt överenskommelsen, få vara med och spela. Att både supportrar och laget själva tycker att det hela är otroligt orättvist är lätt att förstå.

Men framför allt sticker valet av just damernas ishockey som arena för symbolpolitik i ögonen. I en sport där man redan ligger så långt efter i jämställdhetsarbetet framstår vaskandet av en potentiell hemmasuccé för ett hårt kämpande landslag som en närmast hjärtlös handling från den sydkoreanska regeringen. Så lite värde tillmäter man tydligen det arbete som dessa kvinnor gjort, att man med bara tre veckors varsel kan med att ge dem helt nya förutsättningar inför ett mästerskap som antagligen är det största de kommer att få uppleva i sina professionella liv.

Endast en kvinnas idrottande är så lite värt att man med gott samvete kan använda henne som försökskanin i en decennielång geopolitisk konflikt som knappast kommer att komma det minsta närmare en lösning bara för att några tjejer leker ishockey ihop. För herrarnas motsvarande lag låter man självklart vara intakta. De är ju riktiga idrottsmän.

Sök på Politism.se