Stäng
december 8, 2017
Sara Martinsson, skribent
Laurel Hubbard från Nya Zeeland. Foto: YouTube

För första gången har en transperson vunnit medalj i ett världsmästerskap

Laurel Hubbards silver i tyngdlyftnings-VM är historiskt.

Nya Zeelands tyngdlyftningsförbund visste förstås att debatt skulle uppstå när de tog ut den 39-åriga supertungviktaren till VM i Anaheim. Efter att hon placerat sig på andra plats i tävlingen som ägde rum natten till onsdag har kritiken inte låtit vänta på sig. Till och med tränaren till vinnaren, amerikanska storstjärnan Sarah Robles, har gått ut och sågat den banbrytande framgången:
– Det här kommer skada vår sport i längden, sa Tim Swords, som även lät meddela att han bakom plattformen hört flera av de andra lyftarnas tränare jubla när hans atlet Robles vann. Hennes seger var ju Hubbards förlust.

Hubbard själv höll låg profil efter tävlingen. Hon har inte ställt upp på några intervjuer och sin sista klarade stöt på 149 kilo firade hon endast med ett leende, som om hon visste vad som sades bakom hennes rygg.

Idrottare som på olika sätt tänjer på normer kring kön blir regelbundet föremål för diskussion. Laurel Hubbard är särskilt intressant, inte bara för att hon är den första transpersonen att placera sig på pallen i ett internationellt mästerskap, utan också för att hon är just tyngdlyftare.

Tyngdlyftningen är i Sverige i dag en ganska liten sport. Men i världen har den fina anor. Den är en av få grenar som funnits med i samtliga moderna olympiska spel, och världsmästerskap har anordnats ända sedan 1891. Historien skänker legitimitet, men gör också sporten konservativ och trögrörlig. Kvinnor välkomnades till exempel inte på OS förrän år 2000. Att rycka och stöta har under väldigt lång tid varit något endast för män. Med allt vad det innebär av idealiserande av traditionellt maskulina egenskaper som explosivitet och aggressivitet.

För att träna dessa kvaliteter behöver idrottarens kropp testosteron. Detta har tyngdlyftare som bekant i årtionden experimenterat med på olaglig väg. Dopningskulturen är så pass integrerad i sporten att ingen chockas när mästare blir avstängda, och gamla synder glöms snabbt bort. Som exempel hade Sverige fram tills alldeles nyligen en förbundskapten med en avstängning bakom sig.

Nu säger Laurel Hubbards kritiker att hon fuskar, eftersom hon tidigare tävlat som kille. Trots att hon under 12 månader, precis som reglerna föreskriver, har kunnat redovisa att hennes testosteronnivåer ligger under det angivna gränsvärdet. Hon är enligt konstens alla regler ren. Detta dessutom i en idrott där samtliga atleter från de NIO mest framgångsrika nationerna just nu är avstängda på grund av det utbredda dopandet. Tyngdlyftningen är väldigt van vid fusk. Så frågan är om inte brottet Hubbard begått mot sportens starka mansnorm är vad som verkligen sticker i folks ögon. Dopa sig och komma tillbaka går ju fint. Men att säga nej till att vara man, så gör man bara inte.

Med Laurel Hubbards pallplats blir plötsligt en av de mer traditionstyngda idrotterna en banbrytare. Flera andra sporter kommer nu att kunna följa tyngdlyftningens exempel och låta transpersoner delta på samma villkor som övriga tävlanden.

Medaljören själv må även fortsättningsvis vilja hålla sig utanför rampljuset. Men sin plats i historieböckerna kommer hon inte att kunna gömma sig ifrån.

Sök på Politism.se