Stäng
oktober 16, 2015
Fanna Ndow Norrby, medarbetare
Gina Dirawis Edit: Dirawi hade premiär igår på SVT. Foto: SVT

Fanna Ndow Norrby: ”Edit: Dirawi visade resonemang som behöver synas i rikstäckande tv”

Ärligt talat, jag har aldrig fattat grejen med talkshows. Det är som att lyssna på podcast utan att kunna diska, städa, promenera eller sminka sig samtidigt. Talkshows har jag liksom tittat på när absolut inget annat funnits att göra.
Typ när jag tog igen mig efter en slitsam mellanstadiedag med ett glas O’boy i ena handen, en marmeladmacka i den andra och ett halvt öga på Ricki Lake, Sally eller Jenny Jones. Eller innan jag började hänga med vänner på fredagskvällarna och istället va hemma och somnade på mamma till ”Sen kväll med Luuk”. Alltså, inte ens Oprah, och jag vet att detta är kontroversiellt, har lyckats hålla mig kvar i ett helt avsnitt.

Så, med detta till bakgrund var jag inte superintresserad av att SVT igår började sända ännu talkshow. Men, jag ville ändå se vad SVT2 bestämt sig för att sända kl 22:15 på torsdagskvällarna och valde alltså att titta på ”Edit: Dirawi”.

I det första avsnittet möter Gina Dirawi Silvana Imam. Inte en direkt oväntad gäst. Men ganska snabbt kändes det som att programmets format gjorde att man kom att se en annan bild än den som alltid ges av Silvana. Hon fick tid att utveckla svar kring frågor om att vara just den här ”hypeade medvetna kvinnliga rapparen” och inte bara prata om självaste kampen. En bit in i avsnitten får hon också se ett klipp där reporten Amie Bramme Sey möter hennes bästa vän, konstnären och stylisten Hanna Kisch. Det är fint att få ta del av de genuina reaktioner och ostressiga tankarna som det upplägget ger. Att programmet också är kort, 30 minuter, gjorde att jag inte heller tröttnade.

Jag tyckte om denna show. Men inte bara för att jag gillade formatet. Utan också för att det hade varit så typiskt om SVT hade begränsar just detta program till webben. Alltså, inget ont om webb-tv det är obviously framtiden, men just nu når sådana satsningar bara till en redan intresserad tittarbas. Därför blir jag nästan gråtfärdig när jag tänker på att Gina, med sin bakgrund, och gästerna hon bjuder in når brett över hela landet. De resonemang som lyfts upp behöver synas i rikstäckande tv. Och den styrkan kändes det som att både Gina och Silvana var medvetna om under inspelningen.

Trots att jag ej älskar talkshows ser jag nu faktiskt fram emot kommande avsnitt där bland annat författaren Duraid Al-Khamisi, och artisten Rosh kommer gästa. Det är viktigt att deras tankar och konsten de gör får ett eget space utanför de hypeande sociala medieföljarna de redan har.

Vi pratar alltid om att representation är så viktigt. Att man behöver se någon som liknar en själv i media. Och det är så himla sant. Men det feta här är inte bara att personer kan spegla sig i Gina eller hennes gäster utan att även Bengt Larsson, 63, från Kalmar som ligger och slötittar på tv:n också kommer få höra att Silvana är en powerpussy. Det tror jag att han också behöver.

Men jag vill ändå vara försiktig med att hylla SVT. Detta program är bra. Men SVT i sig har ett public service-ansvar att leva upp till. Det räcker inte att ägna 30 minuter en torsdagskväll till såhär viktiga frågor. Inte när Sverige idag ser ut som det gör.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.