Stäng
maj 27, 2018
Sara Martinsson, skribent
Anders och Nahid.

En skildring av svek, kärlek – och Anders 24 flickvänner

När Nahid Persson upptäckte att hennes nya kille ljög gjorde hon en film. ”Anders, jag och hans 23 andra kvinnor” är en oavbrutet intressant skildring av svek och kärlek.

Varför går en man som just blivit påkommen med att ha 24 flickvänner med på att vara huvudpersonen i en dokumentär? Av alla de många frågor som Nahid Perssons nya film ställer är den svårast att skaka av sig. Varför blir den 49-årige tennisspelaren med ett fullmatat kvinnokartotek glad när han får frågan? Varför vill han visa upp sitt eget misslyckande på detta sätt?

Jag har råkat hamna på premiären av ”Anders, jag och hans 23 andra kvinnor”. I den svettiga biosalongen kan jag se hans blonderade kalufs på en av de främre raderna. Han är alltså här, bänkad på första parkett för sin egen sociala avrättning. Han har till och med satt på sig kostym och slips för att vara fin för tillfället.

När lamporna släcks och filmen rullar igång går bara några minuter innan publiken första gången skrattar åt något han gör. En och en halv timme senare har antalen hångarv nått ett sådant antal att de inte går att räkna. En torr, sarkastisk humor tycks vara Nahid Perssons redskap för att hantera det i grunden fruktansvärda hon upplevt.
– Ta det försiktigt, du har många som behöver dig, ropar hon till Anders när han klättrar upp på en stege för att fixa något i hennes lägenhet.

Då har hon precis fått reda på att han lurat henne, och 23 kvinnor till. I filmen får vi se hur de träffas via Tinder. Nahid 57, Anders 49. Hon blir snabbt kär, trots att han inte är ”särskilt intellektuell”.
– Man kan inte få allt i samma man, konstaterar hon lättsamt, ackompanjerad av bilder på det nya paret på fest, tätt omslingrade, lyckliga.

Men kärleken visar sig alltså vara för bra för att vara sann. Anders har satt i system att inleda relationer med kvinnor som han sedan aldrig avslutar. Nahid bestämmer sig för att göra filmen om honom för att inte själv bryta ihop. Med kameran som skydd tycks hon kunna ta samtal som antagligen hade varit mycket svårare annars.

Ingen annan av kvinnorna Anders varit tillsammans med har ju klarat av att driva på honom så som Nahid gör. Han verkar i sin tur gilla pressen. Säger att han vill ”satsa 100 procent” på Nahid. Hon får honom att avsluta alla sina förhållanden. Hon sitter bredvid när han ringer samtalen. Hjälper honom till och med skriva ner i förväg vad han ska säga.

Han är som ett litet barn som behöver bli omhändertagen. Ser han en modersgestalt han saknat under uppväxten i den nästan tio år äldre Nahid? Han låter sig så villigt bli styrd, tuktad. Inget av den traditionellt maskulina självständigheten finns i hans beteende här. Han säger tacksamt att han märker att Nahid verkligen bryr sig om honom. Det enda läckaget av en karaktär som mest av allt söker frihet finns i hans väska. Vart han än går bär han med sig en fullpackad tennisbag. Han visar stolt upp att han har så väl pass som patientbricka noggrant packade, om han måste fly landet eller om något skulle hända. Han har till och med en gammal högtalare med sig, i fall i fall… nånting.

Anders stannar förstås inte i Nahids ledband. Filmen utvecklar sig till att visa deras push-pull-relation under ett turbulent år där hopp hela tiden byter plats med förtvivlan. För den som gillar att se kärlek i reality-tv är dokumentären en hyperversion av allt som naglar fast en vid skärmen. Här har ingen produktionsapparat bestämt vilka frågor som ska ställas, vilka vinklar som är viktiga, vilka känslor deltagarna ska se ut att visa upp. Nahid Persson är sin egen produktion.

Filmen om Anders är lika mycket en film om den djupa kärlek hon trots allt börjar känna för denne man. Inget i de förväntningar samhället har på en stark, modern kvinna inkluderar att hon ska bli kär i en notorisk lögnare och polygamist. Ändå är det just vad hon vågar visa att hon är. Hon skäms inte för att hon hoppas. Trots att vännerna säger att hon måste sluta träffa honom och hennes barn inte vill ha med honom att göra. Sådan är ju kärleken. Den går på allt som inte är rationellt inom oss. För att tala med Slavoj Žižek: att bli förälskad är att uppleva hur hela världen som vi känner den förändras. Att bli förälskad är, bokstavligen, att falla.

Nahid Perssons värld förändras när hon träffar Anders. Hon kan inte gå tillbaka. När eftertexterna rullar och hon kliver upp på scenen för att ta emot premiärpublikens applåder är han den förste hon bjuder upp att stå där bredvid henne. Försöker de fortfarande vara ett par? Ingen vet. Han ser i alla fall nöjd ut där han står. I finkläder och med en blombukett i handen. Jag hoppas att stoltheten han ser ut att känna är för Nahids skull, för att hon gjort en så fantastisk film. Men jag har svårt att skaka av mig känslan att han mest är glad för sin egen.

Sök på Politism.se