Stäng
november 19, 2015
Alexandra Sundqvist, medarbetare
Björk. Foto: Yves Logghe/AP/TT

En av populärkulturens största ikoner fyller 50 år

Björk är en av populärkulturens mest visuella och ikoniska artister, tillika en teknisk pionjär. I dagarna fyller hon 50 år.

Tidigt benämndes popartisten Björk som en eterisk, isländsk älva – en ren naturkraft. En image som hon, delvis, valt att odla rent visuellt. Men som också cementerats och burits upp av den konventionella musikpressen, vilken haft en tendens att beskriva så väl kvinnliga soloartister som punkband som ”djuriska” och intuitiva varelser med ett särskilt förbund till det jordliga. Som drivs mer av känsla än som vet exakt vad de gör när de skapar, vilket exempelvis Jessica Hopper konstaterar i boken ”The First Collection of Criticism by a Living Female Rock Critic”.

Torbjörn F Gustafsson/SCANPIX

Björk uppträder på Fryshuset i Stockholm 1997.

Björk har fått kämpa hårt för att folk ska fatta att hon både skriver musiken och producerar den. Kredden ges ofta till de män hon arbetat med, exempelvis de hon samproducerat en skiva med.

”Jag ville inte prata om den sortens miss förstånd i tio år, men sedan tänkte jag, ‘Du är en fegis om du inte står upp för dig själv. Inte bara för din egen skull, utan för alla kvinnor. Säg någonting’ […] Jag har ibland tänkt på att släppa en karta över alla mina album för att det ska bli tydligt vem som gjorde vad”, säger Björk, till Pitchfork.

Sedan släppet av albumet ”Vulnicura”, i början av året, har Björk pratat allt mer om feminism och om de strukturer och samhälleliga föreställningar som håller tillbaka kvinnor – och kvinnliga artister. Någonting som delvis hänger ihop med att den populärkulturella branschen per se är mer villig att se och adressera problemet.

Men viljan att sätta ord på saker och benämna dem går också i linje med Björks egna musikaliska utveckling. Hennes senaste album ”Vulnicura” är en självbiografisk uppbrottsskildring, tillika hennes mest personliga album hittills. Albumet, vilket hon själv beskrivit som ”dagboksliknande”, går stegvis igenom separationen från livskamraten Barney Björk, tillika pappa till hennes barn.

Dave Allocca/AP/TT

Bjork tar emot pris på Webby Awards, i New York, tidigare i år.

I låten ”History of touches” ligger hon vaken i sängen, på natten. Vill röra honom en sista gång. Hon sjunger; “Every single fuck we had together is in a wondrous time-lapse with us here at this moment”. Medan skivans sista låt ”Quicksand” är en helande hymn, där Björk tar makten över sorgen och reser sig. Ensam:

”When I’m broken, I’m whole / And when I’m whole, I’m broken”.

De senaste åren har Björk ägnat åt ett sorts rannsakande. På ett privat och känslomässigt plan, vilket hörs på ”Vulnicura” – men också åt ett rannsakande av den egna karriären och vilka roller hon tilldelats under den.

Häromveckan postade Björk en bild på sig själv på sin Facebook-sida. Det svartvita porträttet föreställer Björk som ung med helknäppt skjorta och väst. Mellan händerna håller hon en tvärflöjt. Hon har en glad, nästan barnsligt avväpnande, uppsyn. Under bilden skriver Björk:

”Jag vill stötta unga tjejer som är runt 20 nu och säga till dem: du inbillar dig inte saker. Det är tufft. Allting den där killen säger en gång, måste du säga fem gånger”.

Björk fyller 50 år 21 november.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.