Stäng
september 30, 2017
Nioosha Shams, skribent
Polis och motdemonstranter vid avspärrningarna inför Nordiska motståndsrörelsens (NMR) demonstration på lördagen. Foto: Thomas Johansson/TT

Det är inte poliserna som stoppar NMR – det är antifascisterna

Redan på Malmö Central på fredagen så känns allt absurt. Vi står och köper mat för bussresan till Göteborg när vi börjar vara på vår vakt. Varenda resenär vi ser är en potentiell nazist. I min mobil som ligger i fickan har jag ett oläst sms där det står ”var rädd om dig imorgon.”

”Tänk om det är du och jag och så en massa nazister på bussen”, säger min vän. Vi tittar på varandra i en sekund innan vi brister ut i skratt. Skrattar bort skräcken.

”Det kommer inte vara så”, svarar jag med ett leende på läpparna och en ångestklump i magen.

Och självklart är det inte så. Nästan alla som åker med oss är antifascister, det hade kunnat stå skrivet i pannan på dem. Det är en trygg klassresestämning på bussen mot Göteborg.

Och dagen efter fortsätter det. Obehaget över att sitta på samma spårvagn som ett gäng nazister går över så snabbt jag beblandar mig med massan av antirasister på Heden. Vi är så många, precis som vanligt. Vi kommer aldrig behöva tvivla på att vi har varandras ryggar.

Nazisterna hinner knappt påbörja sin marsch innan de blir stoppade igen och jag ber dig att inte missförstå, det är inte polisen som stoppar dem. Polisen har gett nazisterna tillstånd, polisen står som en skyddsmur där, polisen låter dem hålla i plakat där de hänger ut journalister som ”förbrytare”.

Nej, det är inte polisen som stoppar NMR, det är antifascisterna. Det är samma människor som står rakryggade på alla demonstrationer, med flaggor och plakat och slagord. Samma kroppar som tar emot batongslag och tårgas. Men som skiter i.

Det handlar om solidaritet, empati, något om att kliva ur sig själv och tänka på andra. Något om att vakna en höstmorgon 2017 för att demonstrera mot nazister som går i raka led med hjälmar och sköldar, men ändå inte bryta ihop helt av bara tanken. Det är något om att om och om igen höra orden ”vi kommer alltid att segra”.

Och att faktiskt tro på dem.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.