Stäng
oktober 19, 2017
Sara Martinsson, skribent
Beatrice, Johanna och Jenny i årets upplaga av "Ensam mamma söker."

Den styvmoderligt behandlade singelmorsans revansch

Tvåsamhet och kärnfamilj är två av samtidens starkaste klassmarkörer. Ensam mamma söker är den styvmoderligt behandlade singelmorsans revansch.

Tio år har gått sedan den här mysiga kärlekssåpan djupt inspirerad av Pripps blå-reklamen sändes för första gången. Formatet, som handlar om precis vad det låter som, blev omedelbart en jättesuccé och har sedan dess sålts till flera andra länder. Efter ett kortare uppehåll och ett programledarbyte är de ensamma mammorna åter i tablån med en ny säsong. Comebacken sammanfaller lämpligt nog med att vi just nu tycks befinna oss i en ny guldålder för kärnfamiljen. Du kunde läsa lite om den här nygamla strömningen i den här texten.

Trenden som pekar mot ökad tvåsamhet och färre separationer gäller alla grupper utom en: de lågutbildade. Här ser man istället en motsatt rörelse. Med låg utbildning kommer förhöjd risk för skilsmässa, menar danske sociologen Gøsta Esping-Andersen. Statistik från SCB bekräftar sambandet. För den som är lågutbildad är att hitta ett jobb där lönen räcker till för att försörja ett eller flera barn som bekant minst sagt en utmaning. Barn till ensamstående föräldrar löper därför större risk att hamna i fattigdom.

Ungefär 80 % av drygt 200 000 singelföräldrar i landet är kvinnor. Två tredjedelar av dessa känner oro för sin ekonomi. En tiondel upplever dessutom att deras allmänna hälsotillstånd är dåligt. Du hör ju, det bara fortsätter. Listan över fakta som talar till ensamma mammans nackdel kan göras hur lång som helst. Och varje post pekar mot den enda rimliga slutsatsen: att möjligheten till att uppfostra barn i långvarig tvåsamhet fortfarande är en klassmarkör. Ju mer stabil din familjesituation är, desto högre status.

Ensam mamma söker bygger till viss del på värdekonservativa idéer som att alla kvinnor längtar efter en man i sitt liv, att barn behöver starka manliga förbilder och så vidare. Dessa programmets ideologiska grundpelare spelar rakt in i den familjetrend som får en att förundras över att Ebba Busch Thor inte ännu är statsminister. Berättelsens motor är Askungesagan. Flickans solkiga kanter och sotiga nagelband kan bara borstas av genom prinsens försorg. Hon slutar höra hemma på golvet framför eldstaden den dagen hon blir älskad av en man. Den normativa kärleksaffären blir biljetten till klassresan.

Så en borde väl hata Ensam mamma söker. Men detta är tack och lov bara ena sidan av myntet.

Försoningen finns på den andra. För när Jenny, Johanna och Beatrice söker kärleken på bästa sändningstid ger de också, genom att så generöst bjuda in oss i sina liv, en inblick i vardagen och tankevärlden hos tre representanter för en av samhället grovt styvmoderligt behandlad grupp. Vi får höra dem berätta om vad som är viktigt för dem, vad de drömmer om, vad som gör dem till tre unika individer. Precis som med alla människor så är det ju först när vi lär känna någon som den kan bli något annat än gruppen den tillhör.

Jenny, Johanna och Beatrice får också vara fina, bli uppvaktade, lyftas upp som åtråvärda, bli männens mål. Den värme och nervositet med vilken killarna möter tjejerna i första avsnittet är bara den värd att börja följa nya säsongen för. Sällan eller aldrig får ensamstående morsor vara det huvudsakliga kärleksintresset i ett tv-program. Sällan eller aldrig får ensamstående morsor över huvud taget i media vara något annat än en deppig statistik bakom rubriker om stress, oro och ekonomiska problem.

Ensam mamma söker ger genom tre modiga kvinnor också alla deras medsystrar en sorts revansch. Till tonerna av Tomas Ledin och Uno Svenningsson.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler