Stäng
februari 28, 2018
Sara Martinsson, skribent
Hur hittar man rätt partner? Bild från "Are you the one?". Foto: TV3/Viafree

Börjar vår tids dejtingkultur likna arrangerade äktenskap?

Nu har ”Are you the one?” äntligen kommit till Sverige, och med den nästa generations dejtingsåpor. Men vad gör egentligen drömmen om ”den perfekta matchningen” med deltagarnas förmåga att hitta rätt?

Vissa av oss är liksom bara typen. Som oavsett hur trygga vi är i oss själva och hur starka vi är i vår övertygelse om vad vi söker ändå, gång på gång, blir kära i FEL person. Min tonårs- och ungdomstid var full av olyckliga, hopplösa förälskelser.

Upptagna killar, ointresserade killar, ofokuserade killar, opålitliga killar, obeslutsamma killar, oroliga killar. Samtidigt var jag mellan alla kriser, tårar och sömnlösa nätter helt säker på att det jag mest av allt ville ha var en snäll, trogen och framför allt LUGN pojkvän. En sådan som aldrig skulle svika. Lämpliga kandidater passerade på rad. Jag var självklart inte ett dugg intresserad.

Jag tänker på detta när jag ser första avsnitten av ”Are you the one? Sverige”. Formatet har funnits länge på MTV och brukar omtalas som framtiden för dejtingserier. Precis som ”Gift vid första ögonkastet” bygger ”Are you the one?” på grundlig research av deltagarnas kärlekspreferenser. Med hjälp av experter och massor av data ska tjejerna och killarna i det kamerabevakade huset hitta varsin ”perfect match”. Om samtliga identifierat sin partner innan sista avsnittet har gruppen vunnit spelet, och en miljon kronor.

Att den här typen av koncept blir allt vanligare i kärleks-tv är så klart bara en reflektion av verkligheten. Ju mer stigmat kring onlinedejting suddas ut, desto mer blir den moderna kärleken som vilken marknad som helst. Vi sammanfattar vad vi letar efter, vilka egenskaper vi söker hos en partner, och så annonserar vi efter dem. Valutan är vår egen personlighet, vårt eget utseende, vår kropp, våra egenskaper. Transaktionen borde vara enkel. Men eftersom vi är människor och fortfarande inte realiserats fullt ut som kapitalvaror så stöter de allra flesta på problem.

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek har sammanfattat dilemmat så här:

”When you date online, you have to present yourself there in a certain way, putting forward certain qualities. You focus on your idea of how other people should perceive you. But I think that’s not how love functions, even at the very simple level.”

Enligt Žižek kan ingen bli kär i en perfekt person. Kärlek uppstår först när en ser en annan människa och alla hens svagheter. Först då kan en börja älska.

Addera till detta vår naturliga oförmåga att vara ärliga om våra egna brister, och plötsligt framstår den på papperet så okomplicerade kontaktannonsen som en köpfälla. Ingen är ju någonsin helt öppen om sig själv. Detta har också visat sig vara ett stort problem för dem som arbetar med matchning i dejting-tv. När deltagarna skarvar under intervjuerna för att framstå som lite hyggligare än de i själva verket är, uppstår inte sällan besvikelse när de väl presenteras för en person som förvisso passar med vad de bett om, men inte med vad de i själva verket ville ha. En representant för denna konsumtionsinriktade dejtingideologi fick vi se i förra säsongen av ”Gift vid första ögonkastet”, när Mats blev besviken på experterna och ville reklamera Elizabeth, eftersom hon rökte.

Att konsumera kärlek på det här sättet kan skapa en illusion om att vi sysslar med något tryggt. I boken ”In praise of love” från 2012 skriver den franske filosofen Alain Badiou om de då blomstrande nätdejtingsajterna som ett fenomen som i grunden avvisar själva essensen av vad kärlek är, eftersom att älska en annan människa aldrig kan vara riskfritt:
They try to suppress the adventure of love. Their idea is you calculate who has the same tastes, the same fantasies, the same holidays, wants the same number of children.

– Everybody wants a contract that guarantees them against risk. Love isn’t like that. You can’t buy a lover. Sex, yes, but not a lover, sa han på ämnet i en intervju med The Guardian, där han också drog paralleller mellan de moderna dejtingsajterna och gamla tiders arrangerade äktenskap.

Vi drömmer om att hitta den rätta. Teknologin och vetenskapen har gett oss större möjligheter än någonsin tidigare att faktiskt lyckas. Men frågan är om inte program som ”Are you the one?” snarare än att skänka ytterligare hopp om den riskfria, felfria, perfekta matchningen understryker hur otroligt sällan ”rätt” i kärlek verkligen är RÄTT.

Antagligen kommer vi under säsongen få se flera par bildas som inte är varandras perfect match. I den amerikanska versionen har till och med dessa felaktiga, omöjliga förälskelser ofta varit de allra mest slitstarka. I dem har en helt annan komplexitet funnits, fler dimensioner, fler ytor för paren att knyta an till och utforska varandra på.

Vad som skapar den sortens dynamik har än så länge inga dejting-tv-experter lyckats hitta formeln för. Kanske för att alla i jakten på den mest moderna programidén missar det självklara. Att i stället för att söka efter rätt borde vi söka efter fel. För i kärlek är fel inte sällan det enda rätta.

Sök på Politism.se