Stäng
oktober 20, 2016
Margret Atladottir, redaktör
Gina Dirawi & Kenza Zouiten. Foto: Fredrik Sandberg/TT, Jessica Gow/TT

Att Gina Dirawi och Kenza pratar om det betyder mycket

Gina Dirawi och Kenza Zouiten har en del gemensamt. De är unga kvinnor med ett stoooort following, de är förebilder vare sig de vill eller inte. De har makt och inflytande. Och de senaste dagarna har de båda gjort något extremt viktigt.

”Skrivit lite tankar om våldtäkt” twittrade Gina igår, och länkade till en lång text om våldtäkt, sexuella övergrepp och den rädsla man som kvinna känner av att till exempel åka buss sent på kvällarna. Rädslan för att utsättas för ett övergrepp.

”Jag tittar mot fönstret, och ser spegelbilden av den stora mannen som sitter med huvudet bakom min nacke, och andas och drar i mitt hår. Jag blir livrädd och känner hur min kropp fryser. Jag försöker röra på mig men min kropp hade frusit fast och inget ljud kommer ut ur min mun. Plötsligt känner jag hur något känns konstigt mot mitt lår, jag kollar ner, och där ser jag hur mannen tagit sin hand in mellan sätena, och tar på mitt lår.”

Kenza Zouiten bloggade i måndags om bland annat när hon blev utsatt för ett sexuellt övergrepp på ett hotell i Mauritius, hon skrev om exakt samma känsla av paralyserande skräck och rädsla. Och om vad som hände när hon vågade anmäla:

 ”2 månader senare är jag i Paris och får ett mail (till min bloggmail) som sätter hjärtat i halsgropen. Det är en kollega till massören (eller om det var massören själv, jag har ingen aning) som mailat mig och ber mig dra tillbaka anmälan. Hen har sett mitt mail, sökt på mitt namn och hittat min blogg och mina sociala kanaler. Hen säger att jag förstör massörens liv om han förlorar sitt jobb (han var alltså fortfarande kvar men under utredning), att han bara ‘got carried away’ och att jag som ser ut att vara en sån snäll och godhjärtat människa på mina bilder och videos borde förlåta honom. Hen skriver att allt hänger på mig nu och att hen är helt övertygad om att jag kommer göra det rätta. Skulden läggs över på mig.”

Att allt detta har hänt är förstås förjävligt. Men inte förvånande. Därför är det så viktigt att Kenza och Gina pratar om det.

Ett stort problem med sexuella övergrepp är skuldfrågan. Vi lever i en värld som mer än gärna porträtterar kvinnor som att de ”ber om det” på olika sätt, med klädsel och beteende. Vi vet också att det finns  en rädsla för att anmäla att man blivit utsatt för sexuellt övergrepp, mörkertalet är stort.

Gina och Kenza förtjänar en eloge för sitt mod, att våga prata om dessa brott och hur de drabbar oss. Det betyder väldigt mycket.

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.