Stäng
maj 9, 2017
Sara Martinsson, skribent
"Gift vid första ögonkastet" är över för denna säsong. Foto: SVT

Årets säsong av ”Gift vid första ögonkastet” har knäckt någon slags kod

Två par som valde att fortsätta tillsammans blev resultatet av Gift vid första ögonkastets tredje säsong. Experterna jublar. Men fick vi verkligen ett så lyckligt slut som finalavsnittet vill få oss att tro?

För att göra det klart från början: detta är inte en text om vad som ”hände sen” med Magnus och Sofia, Elizabeth och Mats. Att dessa fyra individer tog beslutet att satsa vidare på sina relationer är självklart bara roligt. Grattis alla inblandade! Vad man som tittare däremot blir tvungen att stanna upp och fundera över när vinjettmusiken klingat ut för sista gången är på vilket sätt dessa förhållanden klev in i ett liv utan kameror. Allt känns liksom ändå inte helt bra, baserat på vad vi fått se på tv.

Även om den på förhand var hajpad som ”den sexiga säsongen” har årets upplaga av Gift vid första ögonkastet mer än någonsin tidigare handlat om hur mycket deltagarna varit beredda att offra för experimentets skull. Där tidigare medverkanden bromsat relativt tidigt, om det så handlat om att lägga en madrass i hallen eller dissa snubben för att han inte hade rätt väska, så har produktionen denna gång hittat flera genuint satsande människor. I alla fall två av årets deltagare tycks ha knäckt någon slags kod.

När jag funderar över något om kärlek brukar jag vända mig till bell hooks. I mitt tummade ex av hennes klassiska bok Allt om kärlek finns ett kapitel om gemenskap som grunden för att vi ska kunna älska sant. Hon skriver:

”Villigheten att offra är en nödvändig dimension av den aktiva kärleken och av att leva i en gemenskap. Ingen av oss kan få som vi vill hela tiden. Att ge upp någonting är ett sätt för oss att upprätthålla ett ansvar för det kollektiva välbefinnandet.”

Precis enligt detta har vi tittare kunnat se både Elizabeth och Sofia bete sig under programmets gång. Elizabeth väldigt konkret, när Mats visade sig lida av grav fördomsfullhet mot nikotinister och hon valde att sluta röka. Sofia mer lågfrekvent och typ hela tiden. Att bli matchad med den livsnjutande latmasken Magnus gick helt emot hennes bild av vilken typ av man hon skulle ha. Sofia gjorde ett aktivt val att ge upp sina gamla föreställningar och omfamna den skånska slöfocken. Hennes kompromissvilja tog henne hela vägen till den lokala pizzerian och tillbaks. Självklart utan att glömma vitlökssåsen.

Liv Strömquist var inne lite på de här tankegångarna i Lilla drevet nyligen. Med stöd i Slavoj Žižeks resonemang (vem annars!) talade hon om hur kärlek kanske inte handlar om att tillfredsställa egot, utan snarare om att bortse från det:

– Den nutida dejtingkulturen, med Gift vid första ögonkastet som något slags vulgärexempel, kanske snarare minskar möjligheterna till att känslan kärlek ska kunna uppstå, eftersom den understryker en konsumentinriktad hållning och ett överdrivet förstärkande av det egna jaget. När det som egentligen är vägen till kärlek för Mats, till exempel, förmodligen är att låta sitt eget jag rasa ihop och ge upp och vara maktlös inför Elizabeth, för att han ska kunna öppna upp inför en dramatisk, livsförändrande, ödesdiger bindning mellan honom och den här 58-åriga tjejkvinnan. Han skulle kunna ta en cigg till exempel.

Att ge upp som en kärlekshandling, för att ta ansvar för det kollektiva välbefinnandet. Att verkligen leva i kärlek, är det en kapitulation??

Sofia och Elizabeth tycks instinktivt agera på det sättet. Experterna applåderar dem. Ger beröm för att Elizabeth fimpar och hyllar lyhördheten som uppstår mellan Sofia och Magnus när Sofia backar från den hårda jargong de skapat gemensamt. Däremot ifrågasätter ingen varför Mats absolut inte kan älska, ens tolerera, en rökare. Eller varför Magnus ljuger och låtsas sova för att få sin vilja fram.

Och där någonstans skymtar konturerna av molnet som skymmer solskenet över två lyckade, hållbara matchningar. För orsaken till att paren når punkten där de för en andra gång kan välja varandra är inte att experterna gjort ett så bra jobb eller en ovanligt hög grad kompatibilitet mellan de utvalda. I stället står allt och faller med huruvida kvinnorna är villiga att kompromissa.

Kvinnorna är de som tar ansvar och älskar aktivt. Av vad vi får se i programmet vårdar männen däremot sina egon mer än relationen. Och att de inte pressas hårdare på den punkten är verkligen anmärkningsvärt. Utan Elizabeths och Sofias val att anpassa sig till förmån för gemenskapen och det kollektiva välbefinnandet hade antagligen även dessa relationer slutat i skilsmässa. Så vad är den verkliga succén: Gift vid första ögonkastet säsong tre, eller att produktionen hittade just Elizabeth och Sofia?

Ps. Jodå, fyran är redan på gång. Ansök här om du vågar!

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler