Stäng
februari 22, 2018
Sara Martinsson, skribent
Foto: Jae C. Hong/AP/TT

Är det inte värt det för en svensk hockeymedalj?

USA:s seger i OS-hockeyn är en seger för kvinnligt idrottande i stort. Guldet bevisar att vägen till framgång går via skäliga förutsättningar och en vettig lön.

Vill man att OS ska vara lite som en dokusåpa har tjejernas ishockey varit grejen i Pyeongchang. Här har följdverkningarna av den ryska dopningsskandalen synts tydligast, i hur Ryssland fått fördelar trots att alla vet att de fuskat. Här har sporten och dess kvinnliga utövare använts som en bricka i spelet mellan två sedan en evighet krigande nationer. Och här har man kunnat följa de svenska damerna, som trots usla förutsättningar och interna konflikter ändå kämpat för sitt land. Du hör, damhockeyn har bjudit på drama deluxe i två veckor. Alla andra, inklusive konståkningen, kan gå hem!

Precis som varje realityserie med självaktning kunde turneringen i natt dessutom leverera en final med så väl spänning som en värdig vinnare. Sedan tjejerna för första gången var välkomna in i den olympiska rinken 1998 har kampen om guldet alla gånger utom en (2006 i Turin, när Sverige tog silvret) stått mellan Kanada och USA. Då vann amerikanerna, men sedan dess har de inte lyckats rå på den dominanta grannen i norr. För ett år sedan tydde absolut ingenting på att de skulle ens vara i närheten av att återupprepa bedriften i Pyeongchang.

I mars 2017 lät nämligen USA:s ishockeylandslag meddela att de inte tänkte ställa upp i VM. De var trötta på hur deras eget förbund behandlade dem. Trots att de ständigt fanns i topp på världsrankingen kunde de kvinnliga spelarna vittna om hur USA Hockey såg dem som mindre värda. Herrlandslaget fick en generös försäkring, åka första klass på flygen, fick egna hotellrum, möjlighet att ha anhöriga boende hos sig under turneringar och biljetter till matcherna. Tjejerna fick 6 000 dollar att hushålla med under det sista halvåret inför ett OS. Det var i princip allt. Vissa i landslaget var tvungna att ta inte bara ett utan två extrajobb för att över huvud taget ha råd att försörja sig.

USA Hockey reagerade först på hotet om bojkott med att ringa runt och försöka få in ersättare till laget. Till och med high school-spelare ska ha blivit tillfrågade. Och här hände något, som skulle visa sig avgörande för utfallet av konflikten: alla sa nej. En efter en ställde sig de amerikanska hockeykvinnorna bakom landslagsstjärnornas initiativ. Till slut kunde inte förbundet hålla emot. Tre dagar innan VM skulle dra igång fick USA:s ishockeydamer ett nytt avtal. De exakta siffrorna är hemliga. Men från och med våren 2017 har tjejerna samma rättigheter som herrarna.

Stärkta av segern mot förbundet vann USA VM i fjol. Och nu ett år senare, i en final så jämn och spännande att den fick avgöras på straffar, tog de också hem OS-guldet. För första gången på två decennier. Framgångsreceptet var enkelt: mer pengar.

Med större resurser kommer sportslig framgång, och med sportslig framgång kommer mer uppmärksamhet, fler sponsorer, mer sportslig framgång. Så enkelt är den moderna idrottens ekosystem. Även för kvinnor. Att det tagit så lång tid för många nationer och förbund att inse detta är anmärkningsvärt. Men förhoppningsvis kan det amerikanska guldet också inspirera fler att våga satsa. Till exempel svenska hockeyförbundet. De har ju ett VM på nära håll i Finland nästa år att se fram emot.

Vore det inte härligt med en svensk medalj?

Sök på Politism.se