Stäng
mars 2, 2016
Politism, redaktion
Foto: SVT

”Alla har såklart olika skäl tlll varför de gift sig med en okänd”

Gift vid första ögonkastet behandlar i sjätte avsnittet det kritiska ämnet ”konflikter” och riktar samtidigt ljuset mot elefanten som stått mitt i altargången sedan seriestart.

För hur mycket programmet än bygger på att experterna har parat ihop sex helt vanliga singlar måste vi förr eller senare adressera faktumet. Bara människor lite utöver det vanliga lockas att vara med i ett sånt här experiment.

Alla har så klart olika skäl till varför de gift sig med en okänd. Men oavsett vad som har fått de här sex människorna att gå med på att visa upp sitt livs sannolikt mest absurda period i tv förenas de i hur extremt annorlunda de är. Eller åtminstone tillfälligt vågar vara.
Konflikttemat i veckans avsnitt förstärker det här annorlundaskapet. Vad som i ett lite vanligare par hade varit snabbt övergående blir för Edvin och Matilda ostkaos.

Hon är bossypants de luxe. Han har hela livet varit väldigt älskad av sin mamma. Eftersom båda har reglagen extra uppskruvade i sina personligheter, läs: båda är galna nog att gifta sig med en främling, blir allt så mycket starkare när de möts.

Ett annat upplysande ögonblick står Nina för när hon kommer ut som det alla redan misstänkt att hon är: en sån som inte kan tala allvar utan att använda bebisröst. Andreas försöker, genuint intresserat, få svar på varför hon inte vill ”mysa med honom”:
– ”Jaaa det är för att jag inte känner för det riktigt, jaaa…”

Är vad som kommer ur plötsligt fyraåriga Ninas mun. Att Andreas senare ber henne dra åt helvete känns helt i nivå med den lagda mognadsribban.

Ingenting av detta skriver jag för att vara elak eller göra någon slags billig poäng av att de hoppfulla kärlekssökarna i Gift vid första ögonkastet skulle vara freaks. Tvärtom. Jag tror att en av de mest grundläggande missarna i hela konceptet är att experterna inte riktigt ser vilka exceptionella människor de har att göra med.

De här sex personerna är inte vilka singlar som helst. De har gift sig med en främling i tv, för Guds skull!

Utifrån den förutsättningen borde väl vem som helst även utan psykologlicens kunna räkna ut att de allra vanligaste föreställningarna och idéerna om hur parbildning går till kanske inte är helt tillämpbara på de här unika människorna.

Det är något slags logiskt felslut att tro att man kan gifta ihop folk i tv baserat på erfarenhet, statistisk eller algoritmer. Eftersom de som ställer upp blir normbrytare redan från början blir projektet omöjligt från start.

Filosofen Slavoj Žižek är en av många moderna tänkare som talat om hur vi är på väg tillbaka till en nästan förmodern syn på kärleksrelationen.

Att gifta sig har, enligt honom, i och med alla nya möjligheter som onlinemarknaden erbjuder återigen blivit ett resonemangsparti. Vad passar mig? Vem är min ideala partner? Gift vid första ögonkastet är den tanken dragen till sin spets.

Sättet som Eva beskriver hur hon såg på Per när han klev fram mot altaret och hon kunde projicera alla sina önskemål/krav på en potentiell make på hans långa gestalt är drömbilden av den verkligheten. Det som hände sen, när Per visade sig vara en helt vanlig, ovanlig människa och inte alls det ideal hon beställt från tv-experterna, den solkigare verkligheten.

Enligt Žižek blir kärlek, i alla fall i den traditionella meningen där den älskande faller handlöst, mer och mer sällsynt i samhället i dag. Men Nina hoppas fortfarande på att det ska hända, att hon ska bli kär.

I nästa avsnitt har Andreas lovat att uppvakta henne enligt konstens alla regler. Jo, för sådana finns. Mer om det nästa vecka.

Sara Martinsson

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.