Stäng
blog-header
Akademiledamöterna Sara Danius och Per Wästberg då dansen drog igång i Gyllene Salen vid Nobelbanketten i Stadshuset i Stockholm på torsdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Nobelfesten: ”Jag tycker synd om de likadant klädda männen.”

Crescendot på det som är Nobelpriset: banketten i Blå hallen i Rådhuset i Stockholm. Tanken är att folket ska sitta hemma och se på när de rika och de mäktiga och de fullkomna dinerar och konverserar (och, om man är vaken då, dansar). Det är ett skådespel som definieras av sina åskådare och som för tankarna till när Ludvig XIV av Frankrike på 1600-talet hade en publik som såg på både när han åt och när han klädde sig.

För kläderna! De är ju essentiella när det kommer till Nobel. Vi slår på tv:n och ser på när hundratals människor äter svinviktig mat – utan att ens höra vad de pratar om – för att de har klätt upp sig för vår och varandras skull.

Fokus hamnar då naturligt på de som annars i Nobelsammanhang har ignorerats, nämligen kvinnorna. Åsikter och kommentarer yttras och texter kommer skrivas om vad kvinnorna på Nobelfesten har på sig. Hillevi Ganetz, professor i genusvetskap vid Stockholms Universitet håller till och med på och skriver en studie om saken, kallad ”Drottningens kropp” . Hon menar att svenska drottningens tysta närvaro i form av kropp och klänning sätter en standard för femininitet som de få kvinnliga nobelpristagarna jämförs med och sällan ”lever upp till”.

Så hur ska man egentligen förhålla sig till åsikter och kommentarer om hur gästerna (oftast de kvinnliga) på Nobelfesten klär sig? Själv skulle jag aldrig i offentligheten såga någons outfit. Särskilt inte någon som har tagit risker i sitt val, och därmed också utsätter sig för en ökad risk att just bli ifrågasatt och stämplad som ”felklädd”. Det jag kan sträcka mig till är att stämpla den som inte tar några risker what so ever, utan är sinnebilden av perfekt nobelklädd, som tråkig. Vilket för tankarna till en viss grupp: männen.

Grannlandet Finland hade nyss sin motsvarighet till Nobelfesten: Slottsbalen, där de firar att de slipper tillhöra Sverige. Då passade Yle på att genomföra ett experiment: ”Om män var kvinnor på Slottsbalen”. De testar helt enkelt att endast kommentera männens klädsel på balen. Videon och referatet får mig fortfarande att skratta rakt ut, men inte för att det skulle vara fånigt eller löjeväckande att prata om stil och mode, för det tycker jag inte, snarare för att det blir så fjuttigt.

Jag tycker synd om de likadant klädda männen, de som inte får möjlighet att uttrycka sig genom sina kläder på en så här stor fest. På Nobelfesten är det männen som är just de där tråkiga, de som tar noll procent risker med sina kläder.

De är snarare instängda i ett ideal som heter frack, där varenda del av outfiten måste vara exakt lika dan som gubbens bredvid (man mäter ofta med linjal för att få det rätt).

Om bloggen

Sök på Politism.se

Pitchar

Skapa pitch
  1. Inga pitchar ännu.