Stäng
blog-header
mars 24, 2014
Margret Atladottir, redaktör

”Många feminister uttrycker sig mansfientligt”

Kära Margret,

Jag är en ung kille som är socialist och en vän av samhället.
Jag står bakom kampen för jämställdhet som drivs både av feminister och antirasister.
Mitt dilemma är att jag alltid har satt demokrati och en bra debatt före mina egna åsikter och det medför att jag upprörs då folk driver sina åsikter ”på fel sätt”.
Många feminist-bloggare uttrycker sig ofta mansfientligt, vilket jag tycker skadar debatten och snarare stjälper själva processen. Jag tänker rent spontant på Lady Dahmer som ofta bemöter kritik väldigt agressivt snarare än att bemöta de med en vinnande debatt. Jag läste dessutom ditt inlägg ”Det skär lite i mig varje gång han tar plats” där du själv skriver ”Varhelst det finns män, finns det problem.”

Måste man verkligen använda retoriken såhär? Skadar det inte debatten och får folk att se ner på kvinnokampen?

Vad ska jag tycka? För om man påpekar något som rörelsen inte tycker med blir man utmålad som ”kvinnohatare”. Vi ska vara jämställda, men vi ska inte behöva trycka ner varandra på vägen dit.

Vänliga röda hälsningar,
A

Svar: Hej A!

Först och främst så måste jag klargöra att jag inte riktigt håller med dig. Jag tycker inte att den aggressiva tonen som vissa feministiska debattörer har är ett jätteproblem. Visst, det är alltid trevligare med god stämning, men det är när det blir riktigt obekvämt som folk hajar till. Att vara direkt elak mot enskilda personer/män är väl inte att rekommendera, men att prata om ”män” som en grupp i samhället på ett rasande sätt MÅSTE vi få lov att göra. Och jag ska försöka förklara varför. Mäns våld mot kvinnor är ett så pass stort problem att det, oavsett vad man har för åsikter om feminism och jämställdhet, gör varje kvinna till ett potentiellt offer. Och i sin tur varje man som potentiell förövare. Det här är ju skitjobbigt, och tragiskt. Att vi inte kan liksom leva våra liv i ett vakuum där man känner sig trygg.

En rätt så bra illustration av varför det är svårt att hålla ”god ton” i feministiska debatter är den där man som tjej känner sig rädd när man går ensam hem om kvällarna. Och kanske påtalar det, eller visar det genom att gå snabbare ifrån en främmande man som också promenerar samma väg. Jag har mött otaliga män som tycker att detta är så himla orättvist. Att de, som inte alls har planer på att överfalla tjejer, blir föremål för skepsis och skräck. Man vill då nästan utbrista i ett ”men håll käften och lyssna, anpassa dig”. Men oftast gör man inte det. Men samtidigt, hur bisarrt är det inte att män inte bara fattar ATT vi är rädda och VARFÖR vi är rädda?

Hur som helst. Mitt svar till dig är att helt enkelt leva med vissa feministers upprörda tonfall. Det är liksom inte sprunget ur tomma intet. Och det kanske får folk att ”se ner” på kvinnokampen, men jag vet samtidigt inte riktigt hur man ska kunna behärska sin ilska och frustration över den enorma orättvisa som existerar mellan könen. I bland får man helt enkelt nog.

Om bloggen

Vi behöver regler för hur vi ska umgås med varandra. Så är bestämt. Det kallas vett och etikett. Och det kan i svåra situationer leda till panik och oro. Men! Misströsta icke. Vi är här för dig. Du mejlar in dina frågor, vi besvarar dem. Mejla till: margret.atladottir@politism.se

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler