Stäng
blog-header
juni 16, 2016
Veronica Eneskjöld, bloggare
De mördade på Pulse i Orlando. Övre raden från vänster: Amanda Alvear, Angel L. Candelario-Padro, Anthony Luis Laureano Disla, Antonio Davon Brown, Christopher Leinonen, Christopher Joseph Sanfeliz, Darryl Roman Burt II, Edward Sotomayor Jr., Enrique L. Rios Jr., Eric Ivan Ortiz-Rivera och Frank Hernandez. Andra raden från vänster: Franky Jimmy De Jesus Velazquez, Gilberto Ramon Silva Menendez, Jason Benjamin Josaphat, Javier Jorge-Reyes, Jean Carlos Mendez Perez, Joel Rayon Paniagua, Jonathan Antonio Camuy Vega, Juan P. Rivera Velazquez, Juan Ramon Guerrero, Kimberly Morris och Leroy Valentin Fernandez. Tredje raden från vänster: Luis D. Conde, Luis Daniel Wilson-Leon, Luis Omar Ocasio-Capo, Luis S. Vielma, Martin Benitez Torres, Mercedez Marisol Flores, Miguel Angel Honorato, Oscar A Aracena-Montero, Paul Terrell Henry, Peter O. Gonzalez-Cruz och Rodolfo Ayala-Ayala. Nedersta raden från vänster: Shane Evan Tomlinson, Simon Adrian Carrillo Fernandez, Stanley Almodovar III, Tevin Eugene Crosby, Xavier Emmanuel Serrano Rosado, Yilmary Rodriguez Sulivan, Eddie Jamoldroy Justice, Brenda Lee Marquez McCool, Geraldo Ortiz-Jimenez och Juan Chavez Martinez. Foto: AP/TT

Orlando och det populistiska narrativet

Det har gått några dagar sedan massakern på gayklubben Pulse i Orlando.

Under den efterföljande tiden har Orlando börjat vävas in i bekanta narrativ. Det är naturligt. När människor famlar efter mening i det oförståeliga, är det lätt att försöka förstå det utifrån bekanta mönster. Vem man ska klandra, vem man ska hylla, vem man ska vända sig till för att få tröst och ledarskap.

Men det får inte glömmas bort att människorna på Pulse mördades för att de var homosexuella, bisexuella, queera och transpersoner.

Redan tidigt blev vissa mediers och politikers narrativ tydligt. Politiker i USA som kampanjat för att begränsa HBTQ-personers rättigheter, förneka transpersoner att gå på offentliga toaletter, som vill montera ner rätten att gifta sig, som vägrat låta homopar ta emot fosterbarn – de ”beklagar sorgen”.

De nämner ingenting om att de demoniserat människorna inne på Pulse.

Att de gjort karriär på att hetsa mot just de människor som dog. Att platser som Pulse är fristäder just för att de gjort resten av offentligheten hotfull och aggressiv. Donald Trump tar chansen att hetsa mot muslimer med Orlando-offren som ett populistiskt slagträ innan deras anhöriga ens slutat att – förgäves – ringa deras mobiler. Många av Orlando-offren har bakgrund i spansktalande länder. Vilket inte är konstigt då 28 procent av Orlandos befolkning är ”hispanics” eller ”latinos” och Pulse just den kvällen hade tema ”latin”.

Åtminstone tre av offren och en av de skadade var mexikanska medborgare. Trump har deras lidande på sina läppar när han hetsat mot mexikaner, kallat dem våldtäktsmän och sagt att han ska slänga ut miljontals illegala migranter, många av dem från Syd- och Centralamerika. Trump vill försöka bli president på ryggarna av offer han själv hjälpt till att trampa ner.

Det är vidrigt.

I England lämnar skribenten Owen Jones en direktsändning där de talar om händelserna i Orlando. Programledarparet vill inte definitivt säga att det handlar om homofobi, vill göra massakern till en attack på ”alla”. Till slut tröttnar Jones på förnekelsen, på att det som är den största attacken på HBTQ-personer inte får omtalas på det sättet. Han vandrar ut.

Historien är vad vi gör den. Just nu trycks det hårt på att Orlando ska handla om allt annat än HBTQ-personer. De narrativ som samhället spinner kring oss, från barndom till vår grav, är alltid heterosexuella. Men narrativet som medierna nu skapar kring Orlando kan inte vara det.

Det kan inte vara ytterligare en händelse som återberättas av heterosexuella cispersoner, som centrerar sin egen upplevelse. När Owen Jones lämnade den där tv-soffan i chock var det för att han inte kunde tro på att medan han satt där, togs tragedin ifrån honom och andra HBTQ-personer.

Majoritetssamhället raderade aktivt offrens identiteter för att kunna sympatisera med dem.

När offrens identiteter ignoreras, raderas eller göms undan, ignorerar vi också kedjan av händelser som leder till massakern i Orlando. Blickarna på stan, glåporden, misshandeln, övergreppen. Morden. Som i många länder möts av axelryckningar eller mer hetsande, i stället för samhällets osvikliga skydd.

Och visst ska vi tala om vapen.

Visst ska vi tala om religiös homofobi.

Vi ska tala om alla de sakerna – men det får inte innebära att vi återigen vänder ryggen till när transkvinnor mördas, homosexuella misshandlas eller lesbiska våldtas. För att det inte passar in i ett bekvämt medienarrativ av skuld, försoning och offer.

I rörelsen Black Lives Matter finns det en återkommande, utomstående kritik om att det borde vara ”All” lives matter. Det är samma process och feltänk som sker när de queera identiteterna hos offren i Orlando reduceras för att passa in i en berättelse om att det var ”alla” som blev attackerade. Hela USA, hela västvärlden, friheten och västerländska värderingar. Men det var inte alla som blev attackerade. Och det är inte vita människors liv som kraftigt undervärderas av polisen.

Det går inte att skapa reell förändring om man inte pratar om hur offrens kroppar och identiteter laddas med politiska och ideologiska föreställningar som leder till stigmatisering och våld. När politiker tillåts outsourca offerstatusen till ord som ”frihet” kan de i stället för förändring bara erbjuda en förpaketerad lösning på hur vi ska skydda ”friheten”.

HBTQ-personer ska inte behöva både se de sina bli mördade och sedan se hur deras identiteter suddas ut av populistiska politiker och media.

Om bloggen

Veronica Eneskjöld är gif-entreprenör och student av politik och media. En ständigt aktiv twittrare som gif:ar och sammanfattar politik- och samhällshändelser för din skull.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler