Stäng
blog-header
augusti 18, 2015
Veronica Eneskjöld, bloggare

Gudmundsons kommentarsfältsretorik bör inte styra vad medier publicerar

I gårdagens Aktuellt fick vi från första parkett bevittna den rasistiskt grundade retorikens normalisering. SVT frågade sig om ”Medierna är för försiktiga” gällande att publicera brottslingars etnicitet eller ursprung. En formulering som i sig påminde mer om konspiratoriska forumdeltagares högljudda krav på medier att tillfredsställa deras nyfikenhet – än början på en internkritisk debatt om pressetik.

SvDs ledarskribent Per Gudmundson var i studion för att debattera med DNs chefredaktör Peter Wolodarski. Gudmundson och SvD verkar på senare tid ägnat all sin tid åt just såna här diskussioner. Som en viktig opinionsbildare har Gudmundson gjort valet att uppmärksamma tankar och idéer som bär starka markörer från Flashback och trollfyllda kommentarsfält.

Frågan om att publicera etnicitet eller inte har aktualiserats efter IKEA-morden – i alla fall enligt de som tycker att det är relevant information. Gudmundson använde morden som exempel på hur människor flockades på Flashback för att få information istället för traditionella medier.

Gudmundsons retoriska ramverk var konsekvent som hämtat från Flashback. Om medierna inte omedelbart publicerar allt ”folk” vill veta, undanhåller de information.

Wolodarski-Gudmundson-aktuellt-18-augusti

Även nyhetsankaret i Aktuellt faller i fällan att prata om att ”folk” är ”Oroliga för brottslighet, till exempel kopplad till invandring”. Vilka är dessa ”folk”? Det är att okritiskt svälja retoriken från en högljudd, hatisk minoritet som påstår sig prata för alla.

En av Wolodarskis största punkter i debatten mot Gudmundson var att medierna inte bör dras med och spekulera kring brott baserat på obekräftade uppgifter. Att det kraftigt minskar förtroendet för medier.

Wolodarski-aktuellt-18-augusti

Och Gudmundsons egna argument talar för detta. För själva akten av att bedöma att etnicitet eller bakgrund är relevant, är att spekulera kring motiv. Publiceringsbedömningar som inte bör göras på basis av fördomar.

I sina exempel framhåller han att etniciteten på en gärningsperson kan vara relevant för brottets motiv: Men det innebär att man drar slutsatser kring ett brotts motiv endast baserat på etniciteten eller bakgrunden hos de inblandade. Bland annat tog han exemplet om en kvinna faller från en balkong, att det är relevant om hon är kurdisk. Men en kurdisk kvinna kan falla från en balkong av precis samma anledningar som en blond kvinna med rötter i Alingsås.

Och det är här Gudmundson vill öppna dörren till något riktigt fult och otrevligt.

Bakgrunden till att medierna uppmanas meddela etnicitet, religion eller bakgrund är fördomar om vissa specifika grupper. Inte om finländare, inte om Alingsås-bor, utan om rasifierade, muslimer och människor med utomeuropeiskt ursprung. Det Gudmundson gör när han tycker sig tala för den förtryckta massan på Flashback, är att ge legitimitet åt just de fördomarna. Det är exakt vad såna här publiceringar leder till.

Att rutinmässigt, och omedelbart, publicera människors bakgrund när de begår eller utsätts för brott, kan aldrig bli annat än att legitimera ett spekulerande kring motiv som utgår från fördomar och rasistiska föreställningar.

I debatten pratade Gudmundson om att medier bör ”minska ryktesspridning” genom att publicera sådan information. Men som Wolodarski påpekade – medier bör inte delta i spridningen av obekräftade eller irrelevanta uppgifter.

Även om Gudmundson talade om enstaka fall, om att det ibland kan vara relevant med etnicitet eller bakgrund, så är det en retorisk fint i sig. I slutet av debatten gjorde Gudmundson nämligen en avslöjande jämförelse med klimatet.

Aktuellt-18-augusti-Gudmundson

”Om klimatfrågorna är stora, då rapporterar vi om varje översvämning, som om de vore ett resultat av klimatförsämringarna”.

Plötsligt handlar det inte om enskilda fall längre. Plötsligt handlar det om ett stort fenomen folk är oroliga för och symptomen på det. Det Gudmundson menar kan inte vara annat än invandringen. I den här liknelsen, och den världsbild Gudmundson står för, är varje brott begånget av en viss sorts gärningsperson en del av en katastrof som drabbar oss.

Då blir varje brott begånget av en människa med en viss bakgrund ytterligare ett bevis på redan existerande fördomar – oavsett faktiska omständigheter. Och då blir etnicitet eller bakgrund, precis som det redan är nu på internet, alltid relevant och alltid framhållet.

En översvämning drabbas inte av kritisk rapportering. Men när man normaliserar användandet av rasistiska föreställningar inom medierapportering är det riktiga människor som drabbas.

Om bloggen

Veronica Eneskjöld är gif-entreprenör och student av politik och media. En ständigt aktiv twittrare som gif:ar och sammanfattar politik- och samhällshändelser för din skull.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se