Stäng
blog-header
september 14, 2015
Veronica Eneskjöld, bloggare

Agendakollen: Partiledaren som inte ville svara

Regeringen är överens med Folkpartiet om att alla Sveriges kommuner ska tvingas ta emot flyktingar. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra var i Agenda-studion för att intervjuas om, bland annat, varför hon är emot förslaget.

Det hela kan dock mer liknas vid en väl inövad monolog som då och då avbröts av frågor som aldrig besvarades. Programledaren Camilla Kvartoft försökte få Kinberg Batra att ge klart svar på varför hon är för flyktingkvoter inom EU-länderna men att samma princip inte ska gälla i Sverige.

Agenda-13-september-Kinberg-BatraEU-länderna ska ”arbeta tillsammans” och det är ”allas ansvar” att ta hand om de människor som flyr. ”Det krävs att regeringar inser att det är ett gemensamt ansvar” sade Kinberg Batra också. Argument som till fullo lika gärna kan gälla ledningar i svenska kommuner.

Faktum är förstås att Kinberg Batras kärnväljare bor i rika kommuner som inte vill ta emot flyktingar. Och det var uppenbart att Kinberg Batra, inte ens med sina många inövade svar, riktigt kunde motivera varför den här europeiska gemenskapen och ansvaret inte ska gälla svenska kommuner.

Flera välbärgade, moderatledda kommuner med låg arbetslöshet återfinns på listan över kommuner som tar emot minst antal flyktingar.

Agenda-13-september-solidariska-kinberg-batra

Att de skulle vara mindre solidariska stämmer inte, enligt Kinberg Batra! Men hon lyckas inte presentera en alternativ förklaringsmodell till varför moderatledda kommuner ska slippa undan. Kinberg Batra har rätt i att flyktingar måste komma till kommuner där det finns jobb och bostäder. Men arbetslöshet och bostadsbrist kan knappast förklara varför rika kommuner tar emot så få.

Rika kommuner som vägrar ta emot flyktingar lär heller inte börja göra det för att Kinberg Batra pratar om ansvar och gemenskap i tv. Behoven har ökat – men mottagandet förblir lågt.

En annan diskussion som heller aldrig kom igång var den mellan (f.d? Gamla?) SDU:s nya ordförande Jessica Ohlson och SD:s partisekreterare Richard Jomshof. SD har som bekant gjort slut med SDU efter att de i helgen valt Ohlson som ordförande. SD vill starta ett nytt SDU, vilket Ohlson påstår att de inte har rätt till. Jomshof i sin tur vägrade diskutera med eller sitta vid samma bord som Ohlson – vilket ledde till en fantastisk scen som denna. När Kvartoft får gå från intervjun med Ohlson till den del av studion där Jomshof står.

Agenda-13-september-SD-SDU

Det hela är ett politiskt drama med flera bottnar. SD har kämpat i åratal för att få till en bra slipad yta på sin högerpopulistiska retorik. Dess lillasyster SDU är inte lika intresserad av att använda den där yttre slipsklädda retoriken medan något annat sägs bakom stängda dörrar. De verkar därför vara mer radikala än moderpartiet – som de flesta ungdomsförbund. Även om detta inte är olika nyanser av liberalism utan råkar vara rasism och rasism 2.0.

Jomshof anklagade SDU för att inte respektera demokrati. Ohlson i sin tur kritiserade SD för maktmissbruk och att vara odemokratiska. Det är knappast någon nyhet att detta är saker som utövats inom SD, för den som betraktat partiet utifrån. Partiet är toppstyrt och har haft samma förhållande till sin väljarbas som en chef till sina anställda. Är du nyttig, jobba på. Blir du en belastning, till exempel genom att säga lite för högt vad som bara ska sägas internt, får du ta ditt pick och pack och dra.

Vem är egentligen odemokratisk? Ska det finnas två SDU?

Dramat fortsätter.

Om bloggen

Veronica Eneskjöld är gif-entreprenör och student av politik och media. En ständigt aktiv twittrare som gif:ar och sammanfattar politik- och samhällshändelser för din skull.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se