Stäng
april 27, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Tjena Marx. Foto: Jens Meyer/AP/TT

Visst tusan pratar vänstern klass

Vänstern är inte intresserad av klass längre, sägs det. Det presenteras allt oftare som en allmän sanning, framför allt från en höger som själv inte är intresserad av klassbegreppet men också med viss regelbundenhet från delar av vänstern.

Men vad som sällan diskuteras är vad de menar med diskussionen om klass. Vad är det de vill berätta om klass? De som mest högljutt beklagar att vänstern är för dålig på att prata klass är ofta ute i andra ärenden: De vill skälla på journalister eller peka på vänsterdebattörer som medelklass (och därmed hycklare).

Inget ont om att kritisera vänstern, skälla på mediernas perspektiv eller peka på problemet med avsaknad av vissa erfarenheter. Men det är inte att ”prata klass” på ett politiskt plan. Ska vi göra det måste vi prata om idéerna, om hur vi får bort klassamhället.

Vilka är de politiska slutsatserna av att ha vuxit upp i ett klassamhälle? Blir det bara en erfarenhet – eller ett slags hänsyn – är det svårt att komma vidare. Blir det bara en anekdotisk analys av vad arbetarklassen verkar vilja blir det inte ens politiskt.

Pratar vi för lite klass? Ja, kanske. Men om ”prata mer om klass” betyder ”prata om hur arbetarklassen är, enligt mig” är svaret nej.

Men visst måste vi prata ännu mer om vikten av ökad jämlikhet och det måste formuleras fler och nya reformer för detta.

När vi pratar om sjukförsäkringen måste vi prata om vikten av att den fortsätter omfördela resurser (bara under 2008 omfördelades 36 miljarder kronor från höginkomsttagare till låginkomsttagare via sjukförsäkringen). En riktigt bra sjukförsäkring är därmed en vansinnigt viktig klassfråga – och en del av en klasskamp.

Det fria skolvalets klassegregerande effekter måste diskuteras mycket mer. Vill högern anklaga vänstern för att inte bry sig om klass är det den vänster som inte reflekterar över problemen med det fria skolvalet de ska angripa.

Visstidsanställningar, a-kassa, jobbskatteavdrag, slopad fastighetsskatt, slopad arvsskatt, föräldraförsäkring. Det är klassfrågor. Det gör mig rasande när så många låtsas att det inte är klassfrågor. Det gör mig irriterad när klass reduceras till att handla om att återge ögonblick av insyn i den exotiska världen ”arbetarklassen” i stället för att handla om politisk analys och idéer för att förändra samhället.

Missuppfattningen att en modern vänster som är väldigt intresserad av intersektionalitet, genusfrågor och rasifierades situation i Sverige skulle vara ointresserad av klass är också oerhört märklig. Begreppen uppfattas förvisso som betydligt mer akademiska eftersom färre har koll på dem än klassbegreppet, åtminstone bland medelålders och uppåt. Men man ska komma ihåg att en stor del av klassdiskussionen också är mycket akademisk (det är förstås i sig varken positivt eller negativt, alla politiska samtal behöver föras på flera nivåer och med olika utgångspunkter).

Dessutom ska man vara klar över att de som fokuserar på till exempel etnicitet och kön också främst för fram idéer som kommer den breda arbetarklassen till del. Det har aldrig funnits en motsättning i detta annat än i de mest förenklade resonemangen. Att detta också är klassfrågor är självklart och det är viktigt att veta om man frågar sig varför de tar så mycket plats hos vänstern.

När jag var yngre pratade jag alltid utifrån mina egna erfarenheter av klassamhället. Jag pratade om utbrända sjukskrivna föräldrar, om brist på mat och pengar, om hur det är att hälsa på en förälder i fängelset och om hur det känns när mer än hälften av all post kommer kronofogden, om hur det påverkar ens självbild. Numera försöker jag prata så mycket som möjligt om allt annat som rör klass – det vill säga vad man borde göra för att något ska förändras. Hur man utjämnar skillnader.

Numera försöker jag fokusera betydligt mer på den grupp som sitter på tillgångarna än på de som saknar tillgångar. Och det är därför jag skriver mycket om ojämlikhet, om den rikaste hundradelen eller tusendelen, om riskkapitalisterna, om bankerna. Inte för att jag är ointresserad av klass utan just för att det är klassfrågor.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se