Stäng
augusti 26, 2013
Eric Rosén, chefredaktör
"Kolla Stefan, nu skriver de om oss på den där nya sajten! Hoppas det är om jobben!" Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX

Vill sossarna ta ut skatt bara för att jävlas?

Historien om sossarna och jobbskatteavdraget blir allt mer plågsam och pinsam. Socialdemokraterna krumbuktar och vänder och vrider på resonemangen för att det ska låta som att de får ihop det. Men för varje gång de säger att de är emot (”stoppa denna farliga skadliga skattesänkning!”) – men inte vill riva upp (”nej nej nej, för guds skull, människa, nej!!”) – det kommande femte jobbskatteavdraget blir det mindre och mindre sammanhängande.

Fredrik Olovsson försökte motivera hållningen i Dagens Industri:
– Vi är övertygade om att vi har resurser så att vi kan använda pengar till annat. Det beror på vilken bedömning man gör av den ekonomiska utvecklingen. Där ser vi att omvärlden börjar gå bättre.

Tycker man så kan man undra varför Socialdemokraterna är emot det femte jobbskatteavdraget över huvud taget? Bara för att jävlas? Pengarna behövs alltså inte för att genomföra socialdemokraternas politik? Ok. Då stämmer alltså bilden av en vänster som ser ett egenvärde i att komma åt folks surt förvärvade pengar oavsett om de behövs.

Magdalena Andersson försöker också, på SvD Brännpunkt, där hon slår fast att skiljelinjen mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är skattesänkningar mot fler jobb, utbildning och skola. ”Regeringen kommer att säga att det mest angelägna är att låna till ytterligare skattesänkningar.”

Menar hon därmed att alliansen kommer att gå till val på ett sjätte jobbskatteavdrag? Att det är detta valrörelsen ska handla om? För det femte kan knappast bli en tydlig skiljelinje om alla är överens om att det ska få ligga kvar och att politiken går att genomföra utan att man river upp det.

Stefan Löfven försöker.
– Vårt budskap till svenska folket, och det har jag sagt sedan i våras, är att det svenska hushåll en gång har fått i hushållskassan tänker vi inte ta tillbaka, säger han till Expressen.

Då är beskedet alltså antingen att S klarar att genomföra sin politik oavsett hur mycket skatten sänks och oavsett hur ekonomin utvecklas. Eller så är beskedet att de tycker det i alla lägen är viktigare att behålla skattesänkningarna än att genomföra politik de tycker är nödvändig för Sverige.

Det är ett oerhört märkligt sätt att se på ansvar och ordning och reda, Andersson och Löfvens favoritfloskler.

Enligt Konjunkturinstitutet måste vi höja skatten med 74 miljarder fram till 2017 (höstens skattesänkningar inte inräknade) för att upprätthålla standarden i offentlig sektor.

Det här vet vi att regeringen inte vill. De vill tvärtom att allt mer ska finansieras på individnivå, inte genom skatt, så deras politik är logisk på så vis.

Men Socialdemokraterna? Vill de samma sak? Då borde de, i ordning och redas och ansvarstagandets namn, naturligtvis säga det: Att det är upp till var och en, inte till det gemensamma, i allt större utsträckning framöver.

Ett alternativ är förstås att frångå överskottsmålet. Men det är inte aktuellt, bekräftar Magdalena Andersson i juli i år, i SVT.
– Det är inte det (överskottsmålet) som är problemet i dag, problemet är att regeringen väljer skattesänkningar i alla lägen.

När man väljer att behålla överskottsmålet – och skattesänkningarna – samt lovar att utveckla skola och välfärd. Då får man problem, Magdalena Andersson. Om inte annat med trovärdigheten.

I fredagens DN kritiseras det moderata skattepaketet hårt. Ekonomiprofessor Lars Calmfors saknar en debatt om vilka skatteintäkter som faktiskt behövs.
– Det här är en jättestor fråga som borde vara helt central i den ekonomiska och politiska debatten. Vilken väg vill vi gå? Vill vi verkligen ha en urholkning av det offentliga välfärdsåtagandet och lägre skatter med regeringens linje, eller vill vi inte det, frågar han sig.

Det är en mycket relevant fråga, där väljarkåren har att ta ställning. Problemet är bara att Socialdemokraterna vägrar ta frågan på allvar. Det finns ett parti till vänster om S som kan ta skattehöjardebatten i valet”, skrev en S-tjänsteman när vi diskuterade detta på twitter:

Det är en omöjlig inställning som Socialdemokraterna kommer vara tvungna att ompröva. Ju tidigare Stefan Löfven inser det desto mindre smärtsamt.

 

 

Sök på Politism.se