Stäng
april 10, 2018
Jenny Nguyen, praktikant
Fackeltåg i Göteborg för att uppmärksamma de kvinnor som mördats av män under året. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Vilka kvinnor är värda att skyddas?

Varningstecken kan se väldigt olika ut. En vän som inte verkar vilja vara ensam hemma med sin partner. Kanske kollegan som inte kommer till jobbet på måndagen för att de synliga skadorna inte har hunnit försvinna. Hon som blir mer och mer isolerad, mer och mer undvikande.

Vem kan hjälpa när någon utsätts för våld i en relation? Svaret för många är: kvinnojourerna.

Jag älskar kvinnojourer och jag vet att jag inte är ensam om denna kärlek. Trots att vi lever i en polariserad samtid lyckas frågan om kvinnojourerna lysa som en enande fyrbåk. Vem kan förneka att denna kraft fyller en livsviktig funktion trots ständiga begränsningar vad gäller tid och pengar? Det är ju kvinnojourerna som erbjuder juridisk rådgivning och skyddade boenden för de som tvingas fly sina egna hem. Det är de som synliggör mäns systematiska våld mot kvinnor, och gör vad de kan för att det ska upphöra. För många utsatta har stödet från en kvinnojour varit vägen ut från förtryck och våld. På så vis har flera också undkommit döden.

Kvinnojourerna är dock inte, och kan aldrig heller förväntas vara, ensamma i denna kamp. Här spelar definitivt den förda politiken en central roll. Ändå är det nuvarande stödet utom räckhåll för många som behöver den allra mest. Enligt Unizon, riksförbundet för Sveriges tjej- och kvinnojour, råder det enorma brister i kommunernas arbete inom området. Särskilt allvarligt är att det saknas kompetens för att se till att personer särskilda behov ska få rätt stöd. Bland denna grupp finner vi bland annat de kvinnor som, av olika anledningar, tvingas leva som papperslösa i Sverige.

De personer som saknar juridisk rätt att befinna sig i landet är konstant medvetna om den ständiga risken för utvisning. Det är en rädsla som alltid river under ytan och som orkar enorma påfrestningar. Hotet om utvisning gör också att de kvinnor som utsätts för övergrepp inte vågar vända sig till myndigheterna. 

Här finns det oerhört mycket kvar att göra. Lagstiftning och internationella åtaganden ger stöd för att även papperslösa kvinnor ska kunna få skydd vid våldsutsatthet, men i praktiken kan detta variera väldigt mycket mellan kommuner och socialtjänster. Chansen att lyckas ta sig ur en relation med nära våld får aldrig vara ett lotteri på det här sättet. Här måste både den nationella och kommunala politiken vara tydligare, rättvisare och effektivare. Se över regelverken så att vi på riktigt säkrar alla kvinnors rättigheter. 

Kan man förhindra att kvinnor dör på grund av mäns systematiska våld så ska man också se till att göra det för alla kvinnor. Allt annat är en skam. 

Sök på Politism.se