Stäng
januari 20, 2015
Nils Westling, medarbetare

Viktig miljöpolitik för moderater

Nyliberalen Mattias Svensson (mest känd som redaktör på liberala, förlåt, borgerliga magasinet Neo, @mattias_neo på Twitter) har skrivit boken ”Miljöpolitik för moderater”. Det är en väldigt viktig bok.

Den är inte viktig för mig och inte för särskilt många andra på vänsterkanten heller. Förståelsen för att ett högt pris på koldioxid är avgörande för att komma till rätta med klimatförändringen är ganska grundmurad inom vänstern.

Men det är en enormt viktig bok för den svenska borgerligheten. Få saker skulle vara lika välgörande för miljöpolitiken i allmänhet, och klimatpolitiken i synnerhet, som att högern började fatta vad det är frågan om.

Mattias Svenssons bok bryter av mot det mesta från borgerliga håll i miljö- och klimatsammanhang, bara på det enkla sätt att Svensson medger att klimatproblemet är allvarligt och att det inte är på väg att lösas av sig självt. Han medger dessutom att staten har en roll att spela för att vända på utvecklingen.

Svenssons huvudtes är att det som krävs är ett högt pris på koldioxid, varefter marknadskrafterna kommer leda till mer hållbar konsumtion och generera miljövänliga innovationer. Så borde borgerlig miljöpolitik ha sett ut redan för länge sen, om inte borgerliga politiker envisats med att lära sig så lite som möjligt om grundläggande miljö- och klimatvetenskap. I stället har vi fått detta:

Om högern på allvar börjar ta miljödebatten med vänstern så kan miljöfrågan äntligen börja bli konfliktfylld och intressant. Få saker kunde vara viktigare. Att moderater läser Mattias Svenssons bok kanske kan vara ett steg i den riktningen.

Det betyder dock inte att vi alla skulle bli överens om hur klimatpolitiken ska utformas. Det främsta problemet med Miljöpolitik för moderater är att den bär på en teknikoptimism som, förvisso lockande, kan vara ganska farlig. Mattias Svensson skriver att han ”inte tror på självuppoffring”. Men hans tro på lösningar som ännu inte upptäckts/uppfunnits är enorm.

Denna ”tro” yttrar sig i en ganska subtil formulering som dyker upp återkommande i boken. Svensson skriver ofta att marknaden ska ges spelrum därför att vi inte vet hur vi kommer att lösa klimatproblemet. Han skriver alltid ordet ”hur”, aldrig ”om”.

Själv vågar jag inte lita på att nån entreprenör eller uppfinnare ska komma och hitta en lösning som gör att klimatförändringen kan stoppas utan att någon ska behöva göra en uppoffring.

Därför cyklar jag. Därför tar jag tåget även om det tar 18 timmar istället för två. Därför äter jag vegetariskt. Och därför tycker jag att det kan vara motiverat att staten går in och tvingar fram förändringar som vi vet kan minska utsläppen av växthusgaser radikalt.

Det betyder inte att jag inte tror på teknikens utveckling. Jag älskar den och välkomnar den. Men jag är inte beredd att sätta hela civilisationens framtid på spel för min tro på den.

Bonus: Recension av Per Schlingmanns förord

Det måste sägas att Mattias Svensson har skrivit en väldigt gedigen bok. Därför är det förvånande att han låtit förordet, skrivet av Moderaternas gamle pr-strateg Per Schlingmann, slinka igenom. Förordet bekräftar nämligen bilden av att moderater är bakom flötet i miljöfrågan.

I boken beskriver Mattias Svensson den gröna skatteväxlingen som Socialdemokraterna genomdrev under åren 2001-2006 som en bra politik. Schlingmann måste ha missat den delen, för i förordet talar han om grön skatteväxling som någonting ”radikalt nytänkande” och tycks nästan tro att det är något som han själv har hittat på. Så här skriver Schlingmann: ”Varför inte ta ett större grepp kring skattesystemet? Ju dyrare vi gör miljöpåverkan desto mer kommer vi att främja innovationer för att minska miljöpåverkan. Och vad skulle hända om vi leker vidare med denna tanke och dramatiskt sänker sänker skatten på arbete? […] Här tror jag att det finns grogrund för en ny offensiv reformagenda”.

Man kan hoppas att Schlingmann läser boken igen, och lite noggrannare denna gång. Då kanske han inser att den gröna skatteväxlingen inte alls är hans eget påfund. Det är inte ens särskilt radikalt nytänkande. Det var svensk politik fram tills att hans parti tog bort den.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler