Stäng
april 8, 2014
Eric Rosén, chefredaktör
Bild från demonstrationen på Medborgarplatsen i Stockholm på måndagskvällen. Foto: Vilhelm Stokstad / TT

Vidrig attack mot SVT-fotograf

På måndagen hölls en manifestation på Medborgarplatsen till stöd för den 35-årige man som knivhögg en nazist i samband med att en fredlig antirasistisk demonstration angreps i Kärrtorp i slutet på förra året.

35-åringen hävdar nödvärn, vilket knappast är orimligt för den som sett hur nazisterna stormade och attackerade demonstrationen, även om det nog finns en stor risk att rätten ser annorlunda på det. Det faktum att 35-åringen uppges ha huggit mannen i ryggen lär göra nödvärnsargumentet svårare men 35-åringens egna förklaringar i rätten är inte helt osannolika.

Hur som helst. Under manifestationen slogs en fotograf från SVT:s lokala Stockholmssändningar ABC ner av en maskerad. Och även om skadorna blev lindriga kan man inte nog understryka hur jävla illa det är att det hände.

En maskerad aktivist som går till attack mot journalister – det låter som något som möjligen skulle kunna ske när nazister demonstrerar. Att det nu skett under en vänstermanifestation är besvärande för alla de som fördömt våld men stått upp för rätten till självförsvar. Manifestationens syfte var ju just att säga att den åtalade aktivisten agerat i självförsvar, att det oprovocerade våldet inte är vänsterns.

En argumentation som varit bristfällig redan tidigare, eftersom det finns en del vänsterextremister som ägnat sig åt ett slags uppsökande verksamhet under åren, där man letar upp meningsmotståndare och skrämmer eller våldför sig på dem. Till och med Ung Vänster har fått ta emot oannonserade besök och känt sig hotade av de här grupperna.

När det nu plötsligt förekommer också ett offensivt våld – mot journalister – under en fredlig manifestation, är det oerhört allvarligt. Det finns inga omständigheter som förmildrar i det här sammanhanget. Attacker mot journalister som gör sitt jobb är attacker mot en viktig del i demokratin.

Också i den mycket feministiskt medvetna vänstern finns ibland en djupt osund relation till machomannen – soldaten – som är skadlig för alla progressiva rörelser. Det är inte så konstigt. I princip alla politiska rörelser har en bitvis våldsam historia och ”den modiga mannen” som vågar slåss har oftare än inte varit en förgrundsfigur. Han är dock lyckligtvis på väg bort. Våldsromantiken likaså.

Man hoppas bara att utvecklingen skulle gå ännu snabbare. Att sånt här inte skulle inträffa.

Sök på Politism.se