Stäng
november 24, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Statsminister Stefan Löfven (S) och vice statsminister Åsa Romson (MP). Foto: Janerik Henriksson / TT

”Vi värnar asylrätten, men…”

”I mitt Europa bygger vi inga murar” sa statsminister Stefan Löfven (S) för ett par månader sedan.

”Vi värnar asylrätten, MEN…” sa han i dag.

Sedan berättade han och vice statsminister Åsa Romson (MP) att Sverige varit bäst i klassen länge nog och att vi nu ska försöka visa att vi också kan vara sämst i klassen. Allt som går att göra för att se till att asylsökande inte kommer till Sverige ska göras. ID-kontroller på bussar och tåg – utöver de som redan görs på båtar – ska hindra stora grupper från att nå Sveriges gräns. Och når de inte Sveriges gräns kan de som bekant inte söka asyl här.

Vi ska till och med införa heltokiga och obegåvade saker som handledsröntgen vid så kallad ”medicinsk åldersbestämning”. En ovetenskaplig och oetisk metod som regeringspartierna tidigare sågat eftersom de liksom expertisen vet – vet! – att det är kvacksalveri.

Svensk lagstiftning kommer att anpassas till EU:s miniminivå, meddelar regeringen. Tillfälliga uppehållstillstånd ska införas för alla (utom för de få kvotflyktingar som tas emot). Möjligheten till anhöriginvandring krymper, samtidigt som försörjningskravet skärps.

Vi ska vara stolta, meddelar regeringen. Det är svårt att smittas av den stoltheten.

Någon klar bild av hur dessa dåliga förslag, som på allvar urholkar asylrätten– en mänsklig rättighet – i Sverige, påverkar övriga EU-länder har man inte heller. Men man är beredd att chansa. Regeringen vet inte, men hoppas att det ska hända nåt.

Regeringen vet inte heller hur det kommer påverka de människor som flyr. Men att vice statsminister Romson gråter när hon pratar om konsekvenserna av regeringens politik säger kanske något om hur fel Miljöpartiet hamnat.

Självklart är det rätt att regeringen jobbar för att lösa frågan på EU-nivå. De andra länderna borde ta ett väsentligt mycket större ansvar. Men det ser inte ut att hända. Inget tyder på det.

Medlemsländerna är värdelösa på samarbete, fullkomligt hopplösa på att visa solidaritet.

En anledning är att man inte ser några gemensamma intressen, Europatanken är för många bara en floskel, EU är för många bara ett sätt för kapital att röra sig fritt.

Så visst, skäll på EU. Men Löfven och Romson pekar inte ens ut de länder som sviker, de kräver inte ens offentligt att Storbritannien, Spanien eller någon annan svikit flyktingarna, med ett stort mänskligt lidande som följd. Regeringen sätter inte ens press på övriga länder genom att hålla i pengarna, frysa ersättningar till de länder som vänder människor ryggen, kalla upp ambassadörerna och förklara läget, ge fan i att betala medlemsavgifterna till EU.

EU har svikit så totalt i flyktingfrågan att hela unionens existensberättigande bör ifrågasättas. Men i stället för att ta konflikten med EU så tar vi den med flyktingarna.

Men oavsett EU är det fel att träda tillbaka och börja bryta sönder asylrätten. Visst är mottagningsssystemen oerhört hårt prövade. Den stora utmaningen är att säkerställa att vi har kompetent personal, registreringsförmåga, bostäder, sovplatser, undervisning och kan tillhandahålla de social kontakter och skyddsnät som krävs. Där är krisen verklig, och det måste till politiska beslut, nya kloka idéer, som gör det hanterbart.

Men ekonomiskt är det här ingen match. Särskilt inte ställd mot mänskliga rättigheter, sådana vi införde efter andra världskriget för att vi vet att vägen utan dem leder åt helvete.

Regeringens svar har tyvärr inte varit mer progressiv politik och starkare tro på politikens möjligheter att lösa även svåra problem. I stället har beskedet, gång efter annan, varit att kriser kräva högerpolitik.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se