Stäng
april 19, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Den här flickan har klarat att ta sig till Europa. Men väl här – i Idomeni – möts hon av ett EU som inte bryr sig om hur det går för henne. Foto: Amel Emric/AP/TT

Vi rycker på axlarna och låter dem drunkna

När det förkastliga Turkiet-avtalet slöts visste vi till en del vilka konsekvenser det skulle få. ”Ett avtal med djävulen”, varnade Turkiet-experten Halil Karaveli.

Sverige är en central part i avtalet – och den svenska regeringen skickar stora summor till Turkiets president Erdogan för att han ska stoppa flyktingar som söker skydd undan IS eller försöker rädda sina liv när Assad släpper oljefatsbomber. Och Turkiet levererar sannerligen för EU-pengarna: Nu skjuter de mot de syriska flyktingar som försöker ta sig till Europa.

”Barnen fortsätter dö – det är bara resvägen som ändras”, skrev vi på Politism för tre veckor sedan. Då såg vi bara de första antydningarna om vad som komma skulle. Men alla visste vad som skulle ske. Uppgörelsen med Turkiet skulle tvinga människor på flykt att ta ännu större risker. För alternativet – att inte fly – är helt enkelt inte ett alternativ.

Men i stället för att ropa ”vad var det vi sa?” är det nog läge att se det som att EU-länderna, inklusive Sverige, tycker att det är värt priset.

För de visste självklart också att det skulle bli såhär. Och med såhär menar jag larmet om att flyktingarna – främst de som reser från eller via Gambia, Nigeria och Senegal – i stället för att hamna i Grekland reser från Libyen till Italien. En betydligt längre och betydligt farligare väg, till vilken fler och fler hänvisas när vi tar bort lagliga vägar och gör de alternativa vägarna in ännu dödligare.

Jag menar också larmet om 400 döda flyktingar som nu uppges ha drunknat på väg från Egypten till Italien.

Medelhavet är en massgrav, skriver Läkare utan gränser på twitter. Våra politiska ledares beslut, kompromisser och avtal har tydlig påverkan på den massgravens storlek. Ändå har flyktingperspektivet – de mänskliga rättigheterna – mer och mer trängts ut från det offentliga samtalet och förträngts av makthavarna.

Man kan tycka att Sverige, eller Ungern, eller nån annan, gjort rätt när de infört en restriktiv flyktingpolitik som undergräver asylrätten. Men att det lägger sig som en våt filt över samtal om de människoliv som spills i och med den förda politiken, det ska aldrig accepteras. Har ryggrad och moral helt försvunnit från den politiska debatten?

I dag tas nyheten om att 400 människor drunknar på väg till Europa emot med samma resignerade ointresse som rapporter om att människor svälter i världen. Det har blivit normalt, vanligt, vardag och inte något som någon tänker göra något åt. Det finns nästan inget motstånd kvar.

Vi – det rika EU – har kommit att betrakta de här människorna som överflödiga.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se