Stäng
mars 10, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Syriska flyktingar hjälps av en gummibåt av frivilliga vid Lesbos strand. Foto: Manu Brabo/AP/TT

Vi måste våga ta debatten om asylrätten

I slutet på förra veckan skrev Göran Greider en text om att vänstern måste våga sätta ett tak för hur många flyktingar som får komma till Sverige. Annars kommer en hel massa hemskheter inträffa.

Jag bemötte den texten i måndags, och på onsdagen gjorde Aftonbladet Kulturs Martin Aagård detsamma, vilket följdes av en diskussion mellan de båda i P1:s Studio Ett.

Samtidigt med denna debatt kom beskedet att EU ska ingå en uppgörelse med Turkiet som upphäver asylrätten. Möjligen finns ett visst skydd kvar, i formuleringar om att internationell rätt ska beaktas, men som texten ser ut nu ska samtliga flyktingar som med livet som insats når Grekland från Turkiet skickas tillbaka till Turkiet – där de inte har rätt att söka asyl.

I EU-parlamentet på torsdagen bekräftade statsminister Stefan Löfven (S) att han inte själv vet vad avtalet kommer innebära i detalj, men att Europeiska rådets ordförande Donald Tusk fått mandat att komma överens och göra upp om detaljerna utifrån den text som föreligger – som alltså upphäver asylrätten.

Med anledning av just detta är jag för all del glad att Greider åtminstone uppriktigt tar diskussionen och efterlyser en vänsterdebatt ”om flyktingpolitikens grunder”, som han säger i Studio Ett.

Vi kör på det:
Den syn jag har och tycker bör råda är att en kränkning av en människas grundläggande rättigheter är en kränkning av alla människors grundläggande rättigheter.

Ansluter sig Greider till den synen?

Ansluter sig regeringen till den synen? Ansluter sig frihetliga miljöpartister till den synen?

Just nu talar bara tystnaden, och det skrämmer mig mer än något annat. Överallt ser man politiker och opinionsbildare som aktivt undviker att delta i diskussionen när asylrätten, en grundläggande mänsklig rättighet, hastigt monteras ned under den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget.

Hur futtigt är inte detta? Hur har ni mage att tiga?

Hur skadligt är det inte för det demokratiska samtalet? Det är en livsfarlig väg vi vandra, där ingen vill reagera eller diskutera innan vi står inför fullbordat och oåterkalleligt faktum.

Har hela det progressiva Sverige helt plötsligt blivit nihilister?

Göran Greider argumenterar i Studio Ett för att vi ska stänga gränserna för att vi annars kommer att se högerextremister vinna mark i opinionsmätningarna. Det är sant enbart om vi förlorar debatten, och vägrar lösa politiska problem, och det är där jag är verkligt rädd att Greider – och många med honom – givit upp. För ger vi upp kan vi vara helt säkra på att de högerextrema vinner mark.

Är det inte svårt då? Är inte det så verkligheten ser ut? Finns det inte en gräns för vad vi klarar?

Ja, det är svårt. Men vi har inget alternativ, annat än att låta människor gå under, och det får aldrig vara ett alternativ.

Kan Sverige ta emot hur många som helst hur länge som helst?

Nej, inte hur länge som helst men vi har fortsatt en outtnyttjad kapacitet, en förmåga att bygga ut kapaciteten och kunskapen om att det bästa – enda – sättet att påverka andra länder så att de tar ansvar är genom att gå före.

När Löfven talade i EU-parlamentet på onsdagen attackerades han i debatten just för att han argumenterat för att EU ska ta ansvar, medan han själv har stängt gränserna och glatt gått med på ett avtal som garanterar att Storbritannien slipper hjälpa till.

Det är en hopplös strategi för Sverige att försöka övertyga andra om ett åtagande vi själva säger tar oss till ”the brink of collapse”, för att använda statsministerns ord. Ännu mer hopplös är den för flyktingarna.

Sök på Politism.se