Stäng
juli 13, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Foto: Henrik Montgomery/TT

Vi måste förändra hur vi värderar olika arbeten

Häromdagen rapporterade SVT om alarmerande många avhopp inom polisen i Stockholms län. Från polisens håll är man med rätta mån om att nyansera bilden något – läget är måhända inte fullt så akut som de braskande rubrikerna beskrev. Men både nyhetsartiklarna och poliserna själva ger en gemensam bild av ett allvarligt läge.

– Vi gör allt vi kan för att skapa så bra förutsättningar som möjligt att arbeta i region Stockholm och vi är mycket angelägna om att poliser stannar och kommer tillbaka, säger regionpolischef Pia Sjunnegård Dahlbom till SVT.

Hon konstaterar också att ”personalen är vår viktigaste resurs”. Och det där är mer än en chefsfloskel. Det där är en viktig ingång i en diskussion om hur vi ska se på arbetslivet och det offentliga åtagandet i vår tid.

Skribenten Per Björklund skrev tankeväckande om polisavhoppen på twitter och pekade på hur vi ser liknande utveckling bland lärare, sjuksköterskor eller andra delar av det som vi finansierar gemensamt:

”Vi har snabbt växande löneklyftor samtidigt som offentlig sektor svälts på resurser och löner halkar efter. Utom för chefer. Många poliser och lärare har kompetens som efterfrågas på annat håll och ger bättre betalt och bättre villkor. Klart de lämnar till slut. Känner en ex-polis som fick chefsjobb på myndighet. Bättre lön, bättre arbetstider. Något är kanske fel med hur olika arbeten värderas idag?”

Precis där bör det politiska samtalet ta vid.

Har vi inte hamnat i ett läge där behovet av det gemensamma – av välfärd, trygghet och säkerhet – växt samtidigt som det är helt andra yrkesgrupper som ser stadiga och stora löneökningar och förbättringar? Vi ser en ökad lönespridning där chefer, specialister och tjänstemän drar ifrån medan de som utför det allra viktigaste arbetet – kärnverksamheten – får så dåliga villkor att de byter jobb, bransch eller yrke om de bara kan.

Vi har tidigare skrivit om hur avgörande det är att vi har en välutbildad poliskår med bra lön, goda arbetsvillkor och tillräckligt många kollegor. Det gäller många fler delar av det vi finansierar gemensamt och det politiska samtalet behöver börja handla om hur vi kan sluta premiera den som vill bli chef och börja premiera alla de som inte vill bli det.

Lösningen är inte fler ”karriärvägar” som öppnas för ett litet fåtal av alla undersköterskor, närpoliser eller lärare. Vad vi behöver är i stället villkor och löner som tränger undan behovet av vägar bort från det ordinarie yrket.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler