Stäng
januari 9, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Tvååriga Moustafa Abdulrahman är en av 62 000 flyktingar som sitter fast i Grekland efter att europeiska länder stängt sina gränser och EU slutit avtal med Turkiet. Foto: Muhammed Muheisen/AP/TT

Vi kan inte fortsätta vända bort blicken

Antalet asylsökande i Sverige blev färre än 30 000 under 2016. Det är en dramatisk minskning jämfört med åren innan.

Anledningen till minskningen är delvis den hårdare asyllagstiftning som Sverige införde – med bland annat tidsbegränsade uppehållstillstånd, färre familjeåterföreningar, id-kontroller och gränskontroller. Men mest avgörande är att vägen till Sverige blivit ännu svårare i och med EU:s avtal med Turkiet, samt taggtrådsstängsel och andra hinder på olika ställen i Europa.

Det handlar alltså på intet sätt om att behoven har minskat. Antalet människor på flykt i världen är historiskt många, och nyhetsbilderna från Aleppo och andra delar av Syrien visar att det för de krigsdrabbade snarare är omöjligt att inte fly.

Medan de svenska politikerna försöker tävla i vem som vågar stå för den minst generösa flyktingpolitiken larmar FN om att flyktingdöden på Medelhavet fortsätter. I snitt drunknande 14 flyktingar varje dag, hela 2016, på väg över Medelhavet till Europa. Det är fler än 2015 och orsaken är bland annat just EU:s avtal med Turkiet eftersom det tvingar flyktingar att söka sig till Europa via längre och farligare resor över vattnet. Om detta handlar debatten dock väldigt lite i dag.

Lidandet och döden har hamnat i skymundan. Viljan att hjälpa och rädda liv beskrivs allt mer sällan som något positivt. I dag reagerar få på nyheter om flyktingar som fryser ihjäl i Europa. Att två män som flytt från Irak och en kvinna från Somalia på kort tid dött av köld tas emot med en axelryckning, om ens det.

När den svenska regeringen gjorde sin stora omsvängning av flyktingpolitiken fanns löften om att bygga upp mottagandekapaciteten för att Sverige även i framtiden ska vara ett land som tar asylrätten på allvar. Men mer än ett år senare märks inte mycket av denna kapacitetsökning. I stället för att göra samhället bättre rustat för ett stort flyktingmottagande har vi valt att vända bort blicken. Så kan det inte fortsätta och 2017 bör bli året då Sverige på allvar börjar resan tillbaka till en värdig migrationspolitik som står upp för asylrätten på riktigt.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler