Stäng
september 21, 2015
Eric Rosén, chefredaktör
Finansmininster Magdalena Andersson (S) presenterar budgetpropositionen under en pressträff i Rosenbad i Stockholm. Foto: Jessica Gow / TT

Vi är alla förlorare när vi pratar ”vinnare och förlorare”

Såg ni de här rubrikerna i SvD och Aftonbladet i dag?

Skärmavbild 2015-09-21 kl. 08.54.57

aftonbladet.se

Skärmavbild 2015-09-21 kl. 10.17.50

svd.se

På presskonferensen med finansminister Magdalena Andersson (S) krävde journalisterna svar. De ville veta samma sak: Hur många ”förlorar på budgeten”? Är det 80 procent? Är det 60 procent?

I Aftonbladet TV lät det likadant. Oemotsagd sa politiska kommentatorn Lena Mellin att det var ”häpnadsväckande” att man lägger en budget som människor förlorar på.
– Det hade varit roligare om 60 procent vann på den, konstaterar hon i direktsändningen.

För mig är det mer häpnadsväckande att vi har en politisk diskussion där det enda vi förhåller oss till är förändringar i disponibel inkomst.

Är det verkligen vad som avgör om vi ”vinner” eller ”förlorar”? Med den logik som medierna visat prov på i dag skulle en jämnt fördelad skattesänkning på 500 miljarder kronor per år göra oss till ”vinnare”. Även om vi finansierar det genom att lägga ner polisväsende och militär, genom att ta bort all offentlig finansiering av sjukvård och skolor, genom att slopa arbetslöshetsförsäkringen och genom att sälja av hela Norrland till Harald Mix.

100 procent av hushållen är ändå vinnare! Gratulerar Sverige! Vilken festlig budget!

När man pratar om att människor ”förlorar” på budgeten pratar man i själva verket om att fler får bidra mer till det gemensamma. Framför allt gäller det de med riktigt höga inkomster, som får ta ett litet större ansvar. Men det gäller också hela befolkningen när det kommer till omställning från bränslen som gör att mänskligheten utplånas till bränslen som ger en hållbar utveckling. Är det verkligen att göra oss till förlorare?

Om vi satsar på att gemensamt finansiera psykvården och mammografin, gör det oss till förlorare? Om vi reparerar a-kassan, så att man inte blir fattig för att man är mellan anställningar, gör det oss till förlorare? Om vi har en sjukförsäkring som lever upp till ordet försäkring – gör det oss till förlorare? Om vi tar ett större gemensamt ansvar för bostadsbyggandet – vem är det som förlorar på det? Om vi säkrar kvinnojourernas existens – gör det de misshandlade kvinnorna till vinnare och oss andra till förlorare?

Detta är bara några små detaljer, det är inte ens det centrala i budgeten, men det fungerar för att illustrera det absurda i uppdelningen mellan vinnare och förlorare baserat enbart på disponibel inkomst.

Jag hade planerat att skriva en mycket kritisk text om den budget som nu presenterats.

Den är nämligen för feg, för klen och för duttig. Den kommer inte att åstadkomma tillräckligt mycket av det som behövs. Den är åtstramande. Det är politik baserad på rädslan att skrämma upp väljare, inte på modet att göra rejäl skillnad. Men den texten känns svår att skriva när debatten snuttifieras och dummas ner på det sätt ”förlorar”-rubrikerna innebär.

Om några år väntas vi stå utan tusentals BB-platser i Stockholm, larmar hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholms län i dag. Det är ett väldigt allvarligt läge. Men om politiken ignorerar det larmet och i stället sänker skatten – då kommer rubrikmakarna att utropa stockholmarna till vinnare.

Jag tycker det kan vara värt för alla oss som skriver om och debatterar politik att fundera över rimligheten i den ordningen.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se