Stäng
maj 28, 2018
Zina Al-Dewany, redaktör
Vi behöver ett mänskligare pensionssystem. Foto: Dan Hansson / SvD / TT

Vem strider för våra föräldrar?

I går var det mors dag. För många var det en självklarhet att visa uppskattning och kärlek genom blommor eller choklad, kanske var du en av dem som gjorde det. Men skulle du kunna vara lika generös om din mamma behövde tak över huvudet? Den frågan blir vi allt fler som måste ställa oss i dag.

– Det måste snabbt bli en ändring, annars kommer det här verkligen att bli en skamfläck för Sverige. Varför har vi inget värde i samhället vi äldre? Klyftorna bara ökar i landet. Vem strider för oss?

Så säger Linnea, som egentligen heter något annat, till Aftonbladet. Hon är 68 år och bor tillsammans med sin son och sitt tolvåriga barnbarn, de delar på 46 kvadratmeter. Hon har arbetat som sjukvårdsbiträde och sedan undersköterska i 25 år, men kan knappt leva på sin pension.
– Man måste gå till tandvården, jag är mycket mån om mina tänder. Man måste också ha pengar till mediciner. Jag har haft hjärtsvikt men är helad nu, säger Linnea.

Efter skilsmässan fick hon flytta in hos sonen, som hon varit ensamstående mor åt under hela hans uppväxt. Det innebar att hon fick ta tre jobb samtidigt. Framför allt har hon varit timanställd. Som mest har hon tjänat 25 000 före skatt. Några år innan pensionen gick hon ner till halvtid på grund av utmattningsdepression.

Linnea är inte ensam. Med det pensionssystem vi har i dag så kommer varje generation få allt mindre att leva på i förhållande till lön. I den nya pensionsuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har man försökt göra något åt det. Man bestämde sig för att höja den lägsta pensionsåldern, vilket knappast hade hjälpt den redan utmattade Linnea som arbetat inom vården hela livet. Vad man däremot inte velat göra är att höja pensionsavgifterna. Däremot lovar Socialdemokraterna att höja garantipensionen och bostadstillägget, som kan innebära upp till 1300 kronor mer för behövande pensionärer.

För ett humant pensionssystem måste människor som sliter ett helt liv inte bara ha möjlighet att arbeta längre. Det måste ta hänsyn till alla de, framför allt kvinnor, som inte ens orkar arbeta till 64. Inom Kommunal är den genomsnittliga pensionsåldern 63 år.

Pensionen är något alla vi påverkas av. Oavsett om det handlar om att vi måste hjälpa våra föräldrar nu eller i framtiden, eller om vår egen ekonomiska framtid. Det som behövs måste inte vara särskilt krångligt: högre skatt för att finansiera ett värdigt pensionssystem, stoppa höjningen av pensionsåldern och förstås, rätt till heltid inom yrken där många har otrygga anställningar där både pension och psykisk hälsa tar stryk i längden.

Sök på Politism.se