Stäng
april 25, 2018
Eric Rosén, chefredaktör
Elisabeth Svantesson (M) och Ulf Kristersson (M). Foto: Kicki Nilsson/TT

Vem ljuger om lönerna egentligen?

Det gafflas och grälas och gormas. Alla är arga. Argast av alla är Moderaterna. De hävdar att LO och andra ljuger om deras politik. Gunnar Strömmer är partisekreterare för Moderaterna och han anser att LO:s film ”göder oro med lögner och desinformation”. LO har även fått kritik från folk som inte är moderater, som tycker att LO luras. Bland annat när de påstår att Moderaterna vill sänka löner för vanligt folk.

Men om vi för ett ögonblick släpper grälet om just LO-filmens formuleringar och tittar på vad Moderaterna faktiskt vill. Vad är det då för politik de förespråkar? Vill de verkligen sänka lönerna?

Det enkla svaret är JA.

Det har de alltid velat.

De vill förvisso inte sänka lönerna för alla. Inte för de som har riktigt hög lön. Tvärtom handlar det alltid om att pressa ned lönerna för de som tjänar minst. Det här var till exempel en bärande idé bakom jobbskatteavdragen, som infördes av Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) så fort de fick makten efter valet 2006. De räknade på just dessa effekter långt innan valvinsten och Expressen avslöjade 2010 hur Moderaterna utåt sa att de inte ville sänka lönerna samtidigt som de i moderatinterna presentationer skröt om hur politiken just skulle ge sänkta löner.

Nationalekonomen Lars Calmfors, som själv brukar förespråka lägre löner, har i P1 förklarat jobbskatteavdragen såhär:

”Den viktigaste effekten är att den gör att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön än vad de annars skulle göra och att det får de fackliga organisationerna att hålla nere lönekraven.”

Alliansregeringen under Reinfeldt och Borg sänkte också a-kassan rejält och höjde avgiften för att vara med i a-kassan. Samtidigt gjorde de ersättningen i sjukförsäkringen sämre. Ett av skälen till detta var att lönerna skulle pressas nedåt och löneökningarna hållas nere. Det fungerade, visade IFAU i en rapport 2013.

Teorin är enkel: Får du mindre i a-kassa kommer du att tvingas acceptera sämre villkor när du söker jobb. Verkligheten är inte lika enkel. Effekten blev bara sämre villkor – inte fler jobb.

2011 uppmanade finansminster Anders Borg (M) arbetsgivarna i kommuner och landsting att förhandla ”bättre” så att arbetarna fick en sämre löneutveckling.

Det förslag som nu diskuteras handlar också om att sänka lönerna. I detta fall mer direkt. Alliansen har formulerat ett vallöfte om en ny anställningsform som de kallar ”inträdesjobb”. Den anställningsformen ska gälla nyanlända och unga under 23 år som saknar gymnasieutbildning. I sin egen beskrivning formulerar de modellen såhär:

”Lönen uppgår till 70 procent av rådande ingångslön i branschen, upp till ett tak om 21 000 kronor i bruttolön per månad. 30 procent av arbetstiden anses därmed gå till att lära sig arbetet eller till utbildning.”

I klartext: Lönerna ska för denna grupp vara 30 procent lägre än vad den är i dag. 30 procent av arbetstiden ska ”anses” vara något annat, typ utbildning eller inskolning. Det finns inget krav på att denna del ska innehålla något särskilt. Nej, det handlar bara om att man ska ”anse” att tolv arbetstimmar i en 40-timmarsvecka inte räknas. Man kan också uttrycka det såhär: Under 30 procent av arbetstiden får den anställde ingen lön alls. Eller såhär: Det är en lönesänkning med 30 procent.

Varför Moderaterna och övriga alliansen nu börjat hymla med detta är lite svårt att förstå. Själva idén bakom förslaget är ju att de tror att lägre löner ger fler jobb. Det kan förstås man tro på. Men om man tror det bör man väl stå upp för det och argumentera för det? Inte låtsas som att lägre löner inte är lägre löner.

En anledning till att de inte riktigt vill stå för sitt förslag är förstås att det inte finns någon tydlig koppling mellan lägre löner och fler jobb. Alliansens två mandatperioder gav betydligt högre arbetslöshet, inte lägre, trots en rad förändringar för att pressa lönerna.

Det är också av andra skäl en dålig lösning. För om arbetsgivaren betalar lägre löner – och den anställde då får svårt att klara sig på sin lön – blir staten eller kommunerna tvungna att gå in med bidrag för att människor ska ha en vardag som går ihop. På så sätt är alliansförslaget en bidragslinje. Det vill alliansen inte heller gärna tala om när de pratar om inträdesjobb.

Dessutom finns en annan central invändning. När man sänker lönerna för en grupp – unga och nyanlända – finns en stor risk att lönerna för andra i samma branscher också pressas ned eller hålls tillbaka. Det blir alltså ännu svårare för till exempel undersköterskor, elevassistenter och restaurangbiträden att få upp sin lön till en vettig nivå.

Men alldeles oavsett hur stor den effekten skulle bli – alla de som får 70 procent av lönen och jobbar gratis 30 procent av tiden – är helt vanliga människor, många av dem arbetarklass. Det glömmer ofta både medierna och politikerna när de rapporterar om detta. Så på frågan om Moderaterna – och hela alliansen – vill sänka lönerna för vanligt folk är svaret otvetydigt ja.

Sök på Politism.se