Stäng
juli 8, 2016
Eric Rosén, chefredaktör
Anhöriga från vänster: Peter Brierley, Matthew Jury, Roger Bacon, Roger Keys, Rose Gentle och Sarah O'Connor. Foto: Jeff J Mitchell/AP/TT

Varför väljer DN att håna de anhörigas sorg?

En anhörig som gråter för att hennes bror dog i ett orättfärdigt krig baserat på lögner hånas föraktfullt för sin sorg. Det är vad som möter den som läser Hanne KjöllerDN:s ledarsida i dag.

Kjöller skriver, med anledning av Chilcot-rapporten (läs till exempel Aftonbladets ledarsida som skriver utmärkt om själva rapporten) om Storbritanniens del i invasionen av och kriget i Irak, om Sarah O’Connor vars bror tjänstgjorde i den brittiska armén och dödades i Irak-kriget.

Kjöller tycker av allt att döma att sorgen över en död bror är närmast löjeväckande:

”[…] tårarna sprutar trots att familjeförlusten ligger mer än ett decennium bakåt i tiden.”
”[…] alla dessa snörvelprinsessor […]”
”[…] trist att så mycket av informationsutrymmet ägnas åt känslopjunk.”

Som helhet är texten en av de grövre man sett på etablerade mediers ledarsidor på länge, och hennes invändning i sak – att drabbades känslor inte hjälper oss att förstå världen bättre – går mycket väl att sätta upp som en spegel framför Kjöller.

På vilket sätt bidrar hennes uppenbart affekterade utfall mot en enskild anhörigs tårar till en bättre förståelse?

Hon kunde ha lyssnat på vad O’Connor faktiskt sa:

”– Den globala effekten av Irak-kriget är en outplånlig smutsfläck på hela världen.
– Regeringarna måste inse att människorna som passerar förbi maktens hus har röster. Och även de som inte längre är med oss har röster, vi kommer att vara deras röster och vi kommer att höras.”

Betydelsen i ett samhälle av att ansvariga ställs till svars för avgörande misstag är enorm. Och de anhöriga, där Sarah O’Connor tillsammans med några andra som medverkade vid rapportpresentationen representerar oerhört många fler anhöriga, driver en mer än decennielång kamp för att Tony Blair och andra ansvariga ska ställas inför rätta. Att man går till botten med detta är avgörande för tilltron till och respekten för den parlamentariska demokratin. Där är Sarah O’Connor en viktig röst som förtjänar respekt snarare än slafsiga håntexter.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se