Stäng
oktober 2, 2014
Nils Westling, medarbetare
Vems ansvar? Foto: Oded Balilty/AP/TT

Varför vägrar högern erkänna miljöskuld?

Häromdagen publicerade Världsnaturfonden WWF en lista över de länder i världen som är värst när det kommer till att uttömma jordens resurser.

Sverige har gått från en sorglig 13:e plats till en ännu sorgligare tionde plats. Om alla levde som vi svenskar skulle det krävas 3,7 jordklot.

”En tröttsam pamflett” menar Susanna Birgersson, ledarskribent på Dagens Nyheter, om Världsnaturfondens utspel och viftar bort uppgifterna som meningslösa.

Så här brukar det se ut i miljödebatten: högern tycker att Sverige är ett föregångsland på miljöområdet – vänstern tycker att vi överkonsumerar. Saken är den att båda har rätt.

I korthet handlar konflikten om något så torrt och tråkigt som hur man ska mäta utsläpp, och vem som ska anses ansvarig för dem. Om en produkt exempelvis produceras i Kina men konsumeras i Sverige, vilket land ska då anses ansvarigt? Det finns inget rätt eller fel svar på den frågan, men av någon anledning väljer högern ständigt Kina.

Det påminner lite om den nyss avslutade valrörelsen: så fort en socialdemokrat påpekade att arbetslösheten ökat dök tio moderater upp och började prata om sysselsättningen. Det är två olika mått – båda är relevanta men diskussionen blir idiotisk när båda sidor bara förhåller sig till sina egna fakta.

Susanna Birgersson lyfter fram ett nytt mått på hur man kan beräkna ett lands utsläpp, framtaget av en ekonom i Lund. Med det nya måttet får ett land ta skulden för sin konsumtion, men får också kredd om landet har en miljövänlig produktionsapparat. Det hade varit ett briljant mått att använda i de globala förhandlingarna, eftersom det ger bättre incitament än produktionsmåttet som används i dag.

Men det nya måttet förändrar inte det faktum att svenskarnas konsumtion uttömmer jordens resurser.

Den enda intellektuellt rimliga hållningen är att försöka hålla alla olika mått och synsätt i huvudet samtidigt. Det är sant att svensk produktion är mer miljövänlig än många andra länders, men det är också sant att svensk konsumtion är mer ohållbar än de flesta andra länders.

Varför är detta så viktigt? Därför att den vanligaste invändningen mot ambitiös miljöpolitik i Sverige är att ”vi redan gjort så mycket” och att ”nu måste Kina och Indien göra sin del”.

I de globala förhandlingarna används produktionsmåttet, alltså det mått som innebär att stora utsläpp hamnar på Kinas konto. Kina kommer att tvingas ta den juridiska skulden i det avtal som förhoppningsvis kommer signeras i Paris nästa år. Men det finns också en moralisk skuld. Den kommer inte att regleras i avtal, men den är viktig eftersom den tvingar moraliska människor att agera.

Susanna Birgersson och DN Ledare hävdar att ”uträkningar som visar att svenskar är världsledande miljöbovar är meningslösa som policyunderlag”.

Det är precis tvärtom. Alla sätt att beräkna klimatutsläpp har fördelar och nackdelar.

Men de enda utsläppsmått som är helt meningslösa som policyunderlag är det som får oss svenskar att tro att Sverige gör tillräckligt för att motverka den globala uppvärmningen.

Det gör vi nämligen inte.

PRESSRELEASER

från Cision

Sök på Politism.se