Stäng
februari 8, 2017
Eric Rosén, chefredaktör
Janine Alm Ericson (MP). Foto: Henrik Montgomery / TT

Välj mellan folkviljan och riskkapitalet

Häromdagen kom nyheten om att friskolekoncernen Academedia ökar sin vinst rejält. Rörelseresultatet ökade med hela 58 procent under perioden oktober till december, och omsättningen steg med tolv procent. Vinstjakten i skolan, där skattepengar öronmärkta för barnens utbildning omvandlas till privata vinster, går alltså riktigt jäkla bra – för företagen. Pengarna bara rullar in, från skattebetalarnas plånbok till storbolagens.

Det här är definitivt ingenting som svenska folket uppskattar. Tvärtom. Alla undersökningar som görs visar på ett kompakt motstånd mot välfärdsbolagens vinster. Motståndet är ingen vänsteråsikt utan är utbrett oavsett vad man röstar på, hos hela det svenska folket. Sveriges befolkning är alltså entydigt emot vinstuttag i välfärden.

Samtidigt pågår en intensiv kampanj för att skjuta ned och sabotera den utredning om ordning och reda i välfärden som Ilmar Reepalu gjort. Vi har uppmärksammat de ostrategiska sossar som märkligt nog attackerar det egna partiet och underminerar statsminister Stefan Löfven och ansvarig minister, Ardalan Shekarabi.

Och i Dagens Industri fortsätter politiker från regeringspartierna att attackera utredningen –I dag är det ett antal miljöpartister som försvarar vinstintresset mot folkviljan. Janine Alm Ericson är ekonomiskpolitisk talesperson för partiet och tycks tillsammans med en rad andra MP-namn ha missat den uppgörelse Miljöpartiet ingår i. Hon är plötsligt tveksam till att ställa sig bakom uppgörelsen. Så mycket är ingångna avtal värda när näringslivslobbyn mobiliserar. Att till och med den ekonomiskpolitiska talespersonen kan gå emot regeringens linje och leka frifräsare visar en gång för alla hur illa ställt det är med Miljöpartiets regeringsduglighet.

I artikeln får man – om dessa miljöpartister inte försöker göra en internrevolt mot språkrören? – intrycket av att Gustav Fridolins ursäkt för ett par år sedan bara var tomma ord för att stilla opinionen. För då var Miljöpartiet med rätta ångerfulla:
– Det här blev inte bra. Vi borde förstått att det inte skulle leda skolan rätt om man släppte in aktörer som mest var ute för att tjäna pengar, sa Fridolin och bad väljarna att förlåta Miljöpartiet.

Ett uttalande som i dag, om vinstintresset nu blivit viktigare än folkviljan, framstår som oerhört cyniskt och väldigt genant.

Det här är en ur demokratisk synvinkel rätt så farlig påminnelse om hur politiken kan fungera. För här har vi en fråga som faktiskt är enkel ur opinionsmässig synpunkt. Vad folk vill är supertydligt. Och de rödgröna partierna har lovat människor att hedra detta.

Ändå lyckas starka ekonomiska intressen tränga sig in och göra politiska reformer på området oerhört riskfyllda och svåra.

Det säger något om var makten i vårt samhälle finns när ledande politiker kröker rygg så lätt för att näringslivets lobby-ångvältar börjar rulla. Det visar hur lättvindigt makten i Sverige påverkas av ekonomiska intressen med stora resurser.

För det är ingen slump att dessa rödgröna politiker ger sig ut och skjuter på utredningen precis när remissvaren ska in. Svenskt Näringsliv bedriver samtidigt med detta en kampanj för att få så många som möjligt att skicka in egna remissvar, så att de sedan kan peka på hur många företagare som är kritiska. Detta är näringslivslobbyns viktigaste fråga på flera år, parallellt med hur de bekämpat möjligheterna att ställa krav på schyssta arbetsvillkor vid offentlig upphandling.

För Socialdemokraterna är det här en större kris än för Miljöpartiet. De senare ses inte som företrädare för breda folklager eller som tätt sammanlänkade med vanliga svenskar. Men arbetarrörelsen har allt att förlora på att visa sig vara precis det världsfrånvända och illojala etablissemang som de i land efter land anklagas för att vara. 

Sätter man företagens intressen, bland annat skatteskygga riskkapitalister, före hela väljarkåren – och framför allt de rödgröna väljarna – så säljer man ut sin relevans och ger ett djupt problematiskt svar till alla dem som i dag ställer frågor om socialdemokratins existensberättigande.

Politikerna måste bekänna färg och visa vems sida de står på. Allmänintressets eller storbolagens? I det här fallet går det inte att sitta på två stolar samtidigt.

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler