Stäng
januari 9, 2018
Politism, redaktion
Utställningen "Välfärdselement – Svenska miljonprogrammets elementbyggsystem i en internationell kontext" visas just nu på Tensta konsthall. Foto: Jean-Baptiste Beranger

Vad vi kan lära av miljonprogrammets kvaliteter

Ännu ett mord i Järvaområdet skapar rubriker i dag. Samtidigt finns det massor att uppmärksamma bortom våldet men som sällan får media att reagera. Ta till exempel det faktum att miljonprogrammets arkitektur är i världsklass och får internationella arkitekturexperter att höja på ögonbryn. Det gör de i Tensta konsthalls utställning Välfärdselement – Svenska miljonprogrammets byggsystem i en internationell kontext curerad av miljonprogramsexperten Erik Stenberg och forskaren Helena Westerlind tillsammans med en grupp chilenska kolleger.

15% av miljonprogrammets flerbostadshus är byggda med prefabricerade betongpanelsystem– en sorts gigantiska legobitar – som gjorde det möjligt att skapa drägligt boende för stora delar av befolkningen genom ett industrialiserat och systematiserat byggande. I hela världen har mer än 100 miljoner lägenheter byggts med prefabricerade betongpanelsystem. Medan bilden av miljonprogrammet är att det är grått och enahanda är verkligheten en annan: många olika byggtekniker, material och fasader gör att miljonprogrammet i själva verket är väldigt varierat – och snyggt. Lägenheterna är omvittnat lyckade. Utställningen visar också att de här systemen har mycket gemensamt med ett pre-fabricerat betongpanelsystem som togs fram av ett privat företag i Frankrike på 1950-talet och som sedan såldes vidare till Sovjetunionen. Sovjetunionen skänkte systemet i sin tur till Kuba och Chile efter att naturkatastrofer drabbat bundsförvanterna.

_C7A4437

Frågor kring hur det även i internationella mått mätt mycket ambitiösa miljonprogrammet förhållit sig till politik, hållbarhet och segregation blir återigen aktuella när vi nu står inför en tryckande bostadskris, som ännu en gång kräver en omfattande produktion av bostäder. Av de sexton olika prefabricerade system som användes i Sverige i slutet av 60-talet utmärker sig tre med hänsyn till sin flexibilitet och anpassningsförmåga till dagens utmaningar där minst 700 000 bostäder behöver byggas och upp till 300 000 behöver renoveras. De här tre systemen tillåter till exempel att planlösningar lätt kan ändras genom att väggar kan flyttas, alltefter hur de boende vill leva: två treor kan t ex göras om till en femma och en etta, såsom Stenberg själv gjort för Familjebostäder i Tensta.

Välfärdpaneler påminner om vad vi kan lära av miljonprogrammets kvaliteter och översätta till vår tid. Betong är förmodligen inte framtidens material – sanden kommer inte att räcka – medan trä blir allt viktigare. Järvaområdet blir i den diskussionen, och i utställningen, centrum för en högaktuell debatt om arkitektur och boende, snarare än en svartmålad periferi.

Maria Lind

Välfärdselement – Svenska miljonprogrammets elementbyggsystem i en internationell kontext på Tensta konsthall till och med 14 januari 2018.

Texten publiceras i ett samarbete mellan Tensta Konsthall och Politism. 

Sök på Politism.se

KOMMENTARER

Visa fler