Stäng
december 15, 2015
Hanna Lidström, medarbetare
Glada miner när avtalet slöts, men vad innebär det? Foto: Francois Mori/AP/TT

Vad står i Parisavtalet – egentligen?

Som du kanske märkte fick världen sitt första globala klimatavtal i helgen? Hurra!

Men vad står där egentligen?

giphy (6)Här är det!

Inklusive besluttext på 31 sidor. Själva avtalstexten är på elva sidor med förord och 29 artiklar. I princip varje ord har förhandlats fram och tillbaka, vägts på guldvåg och innehåller 20 år av kamp.

Låt oss granska!

– I preambeln, förtexten, står många bra och viktiga saker. Så som Common but Differentiated Responsibilities and respected Capabilities, helt enkelt en princip om att rika länder ska gå före och ta större ansvar. Det finns skrivningar om rättvisa, att speciell hänsyn ska tas till Least developed contries, de 53 fattigaste länderna i världen, och Small Island Developing States som är extra utsatta för klimatförändringar (eftersom de riskerar att hamna under vattenytan).

Låter det bra? Det är det inte. Att det står i preambeln innebär nämligen att de här sakerna inte står med i de beslutande artiklarna, vilket innebär att de har mycket svagare ställning.

– I Artikel 2 finns det omtalade gradmålet! Alltså vilken maxgräns för global uppvärmning vi har. Att 1,5 grader kom med i avtalet är toppenbra, men märk väl att det inte är målet, utan:

2grader

Det enda som har någon sort laglig bärning är alltså 2 grader, vilket skulle vara katastrof för de mest utsatta länderna. Det ska också sägas att med de löften om utsläppsminskningar som finns i dag når vi 2,7 graders uppvärmning. Mycket mer måste alltså göras.

Artikel 4 handlar om utsläppsminskningar. De flesta länder hade inför COP lämnat in frivilliga mål för hur mycket de ska minska sina utsläpp, och det är på dessa löften, Nationally Determined Contributions (NDC) som Parisavtalet bygger. Det finns ingen mekanism ovanifrån som säger ”för att undvika rikskaos måste Kina minska sina utsläpp såhär mycket och EU såhär mycket”. Avtalet är lagligt bindande i det att alla måste lämna in NDC:s men de måste inte innehålla något speciellt bra.

Här finns också skrivningarna om långsiktiga utsläppsmål. Det är bland det sämsta i hela avtalet, som lyder ungefär ”det ska bli en balans mellan utsläpp och infångande av växthusgaser till andra hälften av det här århundrandet”. Att föredra skulle vara om det stod ”vi ska ha nollutsläpp 2050”. Nuvarande skrivning öppnar dels för den ifrågasatta tekniken med att fånga in koldioxid som rika oljeländer förespråkar och ger dels klartecken att fortsätta släppa ut till 2099, vilket är helt ohållbart.

Men något bra som står är att alla ska uppdatera sina NDC:s var femte år, och då får man bara lova mer – inte mindre. Här krävs en stark opinion för att trycka på länderna att faktiskt göra det.

Artikel 8 handlar om Loss and Damage-kompensation för de skador våra utsläpp orsaker sårbara länder. Det juridiska språket här är väldigt svagt och lovar just ingenting, men att artikeln överhuvudtaget finns med är stort och viktigt. FN-processer är sega och att miljörörelsen har lyckats få in en helt ny del är enormt.

De sista dagarna i förhandlingarna såg det ut som att USA (som är den största motståndaren mot Loss and Damage) skulle lyckas få med en fuling om att det aldrig ska gå att lägga till mekanismer för ansvarskrävande. Det blir ju två väldigt olika saker om man ser det som att rika länder antingen är ansvariga för skadorna eller bara hjälper till för att de är så himla snälla. Men aldrig-skrivelsen förhandlades bort i sista sekund. Puh!

Artikel 9 berör finansieringsfrågorna och är en av de tuffaste i förhandlingarna. Det är en ganska svag artikel, men den har i alla fall med tidigare löfte om att den rika delen av världen ska ge bidrag till omställning i andra länder. 2020 ska det nå upp till 100 miljarder dollar per år, och därefter fortsätta skalas upp.

Tyvärr är ju 100 miljarder bara en politisk siffra och har inget att göra med vad de faktiska kostnaderna för omställningen blir.

Sammanfattningsvis är Parisavtalet inte något att hänga i julgranen, förutom en aspekt: det finns.

Hela världen har samlats för klimatets skull. Det är en tydlig signal, och det finns tillräckligt mycket i avtalet det går att haka fast vid och använda för att sätta press på politiker.

Det enorma arbetet med att ställa om och göra världen fossilberoende har inte åstadkommits i Paris. Men vi har fått ett klartecken på – och kommit överens om – att det är det vi ska göra.

Och det är sannerligen någonting.

Sök på Politism.se